Gustaf Frödings dikter kan inbjuda till många olika frågor. Vad är budskapet? Vad har inspirerat till motivet? Vem är diktens Jag? Har personerna i dikten några historiska förebilder? Ulf Tiborn gick länge och funderade på en gåta i ”Tre käringen i en backe”: 

Vem var det som ”vrôla” i Frödings dikt ”Tre käringer i en backe”?

”Tre käringer i en backe” är en rolig dikt, men den är också kritisk, och elak tycker kanske någon. Den handlar om tre ”käringar som sitter i en backe” och kommenterar – illasinnat och lystet – det dom ser; nämligen en man och en kvinna och hur deras kärlek uttrycker sig.

Men just som de tre sitter där, mitt i deras pågående sladder, hörs plötsligt en mycket hög röst från skogen som fördömer och avbryter dem. Och Frödings dikt slutar så här:

… ”I ä för gamle, I ä för grömme”,

Mä ett ur skogen de vrôla te.

Å kôrs i jemini, kôrs i jemini, kôrs i je!”

Jag gick länge och funderade på VEM det kan ha varit som ”vrôlade i skogen”. Kanske svaret på frågan fanns någonstans i hans tidigare diktning? Jag letade och letade… och kom till slut på det, och då blev det nästan självklart. Svaret finns, menar jag, i den allra första dikt som han fick publicerad (1885), nämligen ”Ve”.

Och så fick jag fick lust att komplettera ”käringe-dikten” och också ge mitt  svar på frågan vem det var ”vrôlade” och avbröt deras prat? Min fortsättning på Frödings dikt blev så här (med lite lån från just dikten ”Ve”):

Di hörte dom väl, de skarpa ropen,

nu blidd de tyst i käringehopen.

Di glyst´ på hôrann med blick så snopen,

vem va de som vrôla så, vem va de?

Å kôrs i jemini, kôrs i jemini, kôrs i je!

 

Då Eros steg fram: ”Tig med ert skvaller,

ert hån är som elakt och ondsmitt galler,

men en vacker dag ert högmod faller,

ve er, hycklare, trefalt ve!”

Å kôrs i jemini, kôrs i jemini, kôrs i je!

Ulf Tiborn

Illustration ur Malin Billers bok ”I varje droppe är en ädelsten”