Välkomna på årsmöte 2018!

Medlemmarna i Gustaf Fröding-sälskapet kallas till årsmöte på Residenstorget Konferens i landshövdingeresidenset i Karlstad den 12 mars 2018 klockan 17.00. Efter själva årsmötet bjuds vi på förtäring och underhållning. Redaktionen för sällskapets årsbok 2018 kåserar och bjuder på några smakprov ur boken.

Årsmötets dagordning:

  1. Årsmötet öppnas
  2. Fråga om årsmötet utlysts i laga ordning
  3. Val av mötesordförande och mötessekreterare
  4. Val av två protokolljusterare jämte ordföranden
  5. Godkännande av föredragningslistan
  6. Genomgång av styrelsens verksamhetsberättelse för 2017 och förslag till bokslut för 2017
  7. Revisionsberättelsen för 2017
  8. Verksamhetsberättelsen för 2017
  9. Fastställande av resultat- och balansräkning för verksamhetsåret 2017 och beslut om disposition av vinst/förlust
  10. Beslut om ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter för 2017
  11. Fastställande av verksamhetsplan och budget för 2019
  12. Fastställande av medlemsavgift för 2019
  13. Fastställande av antalet styrelseledamöter
  14. Val av ordförande (ett år t.o.m. årsmötet 2019)
  15. Val av styrelseledamöter (två år t.o.m. årsmötet 2020)
  16. Val av två revisorer jämte en ersättare t.o.m. årsmötet 2019
  17. Val av valberedning t.o.m. årsmötet 2019
  18. Information om aktiviteter 2018
  19. Övriga frågor
  20. Avslutning

Gustaf Fröding och #metoo – Rolf Erik Solheim släpper bok 8 mars

Författaren Rolf Erik Solheim har de senaste åren ägnat mycket tid åt en sida av Gustaf Fröding som inte har varit så uppmärksammad, nämligen hans filosofiska intressen. En röd tråd är Frödings syn på kärleken, en kärlek till allt levande, som står i kontrast till den erotiska kärleken.

solheim_bokI en lång rad föreläsningar har Solheim närmat sig ämnet genom att sätta Fröding i samband med tänkare som Albert Einstein och den italienske psykiatern Roberto Assagioli. Flera föreläsningar har även handlat om Frödings intresse för teosofi, ett intresse som han delade med målaren Gustaf Fjæstad.

Forskningen kring Frödings livsåskådning har resulterat i en personlig bok med titeln ”Gustaf Fröding – och jag”, som presenteras på Rackstadmuseet torsdag 8 mars, kl 18.00. I samband med boksläppet, som ju sker på internationella kvinnodagen, håller Rolf Erik Solheim ett föredrag med rubriken ”Gustaf Fröding och #metoo”.

Mer om boksläppet på Rackstadmuseet

Boken kan redan nu beställas från Adlibris

 

solheim2
Rolf Erik Solheim vid en föreläsning för Gustaf Fröding-sällskapets medlemmar

Konstnären Bertil Carlsson har gått ur tiden

IMG_2489Konstnären och Frödingtolkaren Bertil Carlsson har gått ur tiden. Bertil föddes i Karlstad 1930 och var sedan 20-årsåldern bosatt i Ringsåker i Alsterdalen. Han kom att leva och verka hela sitt vuxna liv i Gustaf Frödings barndomslandskap.

Gustaf Fröding och landskapet satte stor prägel på Bertil Carlssons konstnärskap. Hans oljor och akvareller hämtade sina motiv från såväl Strövtåg i hembygden som Frödings filosofiska Gralspoesi.

Bertil var även en uppskattad recitatör av Frödings poesi. Han deklamerade gärna Fröding för besökarna i utställningshallen vid ateljén i Ringsåker och medverkade ofta som uppläsare i olika scenprogram.

1991 medverkade han i Gustaf Fröding-sällskapets årsbok, som det året var ett kassettband med titeln Fire khärer läser Fröding. Tillsammans med Fridolf Bergström, Stig Torstensson och Urban Andersson läste han ett urval ur Frödings Räggler å paschaser. År 2000 gav han ut egna skivan Bertil Carlsson läser Fröding, som gavs ut av Kunskapsradion i Karlstad. Skivan innehöll flera nummer på dialekt, men även dikter som En konstteori. I den kan inte målaren Bertil Carlsson haft svårt att identifiera sig med Gustaf Fröding.

1986 fick Bertil Carlsson Gustaf Fröding-sällskapets förtjänstmedalj för sina insatser. 1992 belönades han med Karlstads kommuns kulturstipendium till Gustaf Frödings minne ”för sina förtjänstfulla insatser som tolkare av Frödings texter”.

En konstteori

Så jag målar, donna Bianca,
ty det roar mig att måla så!
Om det frågas, donna Bianca,
säg: »Det roar honom måla så!—

En pedant från Salamanca
säger säkert: »Det är ingen pli,
ingen skola, donna Bianca,
ingen stil i Juans måleri.

Vankelmodigt tycks han vanka
med sin pensel ibland allt, som är,
forntid, nutid, donna Bianca,
är den vilsne målarn lika kär.

Och det friska och det kranka,
skratt och sorgetårar, natt och dag,
klart och mulet, donna Bianca,
målar han med samma välbehag.

Realistisk är hans tanka
och romantisk är den likaså,
ingen enhet, donna Bianca,
är i denna målarkonst att få!»

Säg pedanten, donna Bianca,
att det roar mig att måla så,
arabesken är en ranka
som en stel pedant ej kan förstå.

Gustaf Fröding

Ted Bjurwill: Gustaf Fröding på San Michele

I tre veckor under oktober/november vistades jag på Villa San Michele, Anacapri. Gäststipendiet fick jag med syftet att skriva nya sånger. Miljön är hänförande, lugn och inspirerande. Här om någon plats kan muserna få fritt utlopp.

Själv skrev jag fem-sex nya sånger, spelade in ett par filmer bla. som en tur runt Villa San Michele. Den ligger på Youtube i mitt namn. Sista kvällen med de övriga gästerna gav jag en konsert med mina tonsättningar av Fröding, Strindberg, Martinson och undertecknad.

I den bifogade filmen framför jag tre av Frödings texter: ”Ett Helicons blomster”, ”Gott öl” och ”Gitarr och dragharmonika”.

Jag kan rekommendera en vistelse på Axel Munthes livsverk San Michele.

Med vänliga hälsningar Ted

 

Möt Fröding på Värmlands bokfestival

Gustaf Fröding-sällskapet finns förstås med på Värmlands bokfestival på Nöjesfabriken i Karlstad, 17 och 18 november. Vi finns vid bord C 35 i Mässhallen.

Välkommen att prata om Gustaf, fynda bland våra årsböcker och som medlem hämta din årsbok. Du som inte är medlem, bli det nu. Vi har ett fint festivalerbjudande.

På lördag 16.oo får vi lyssna på Anita Stjernlöf-Lund och Anita Forsnäsgård, som kommer till Gösta Berling-scenen och berättar om boken ”Fröding. Önskedikter”, som är sällskapets årsbok 2017.

Kan man kombinera Gustaf Fröding och Marilyn Monroe?

Här följer ett inlägg av Björn de Verdier, sångare i Frödingkvartetten.

Ja, kan man kombinera Fröding och Monroe på samma kväll? Finns det något mera apart säger kanske någon. Men läs den här presentationen:

Gästspel på Göteborgs Dramatiska Teater

Två dramatiska levnadsöden Marilyn Monroe och Gustaf Fröding. Förbundna i de två föreställningarna Drömflickan och Mannen från Månen. Två självlysande stjärnor… så älskade men ändå olyckliga. Sårbara, såriga själar, känsliga och slutligen nedbrutna.

Hon, en av de största Hollywoodikonerna höljd i glamour. Han, en av de största Nationalskalderna med ett evigt liv i litteraturen och ett helt folk vid sin kista. Båda skakiga uppväxter, övergivna tidvis av föräldrar som led av psykiska sjukdomar.

Båda försvinner periodvis in i gravt missbruk och mental ohälsa. Samtidigt är de oerhört produktiva, hon gör mer än 30 filmer, han 1000-tals dikter, artiklar och översättningar.

Båda sprängde sin tids sexvallar och utmanade sexualmoralen och straffades med skammen. Både Marilyn och Gustaf dog en för tidig död … sökande efter bekräftelse och äkta kärlek och inte den upphöjda dyrkan som stjärnor får.

Vi älskar dom, ja, men låt oss se och lyssna på dom!

Medverkande: Drömflickan: Heléne Jonsson – sång/violin/gestaltning Stefan Wingefors – piano Henrik Aronsson – bas Regi och bearbetning: Sonja Gube

Medverkande: Mannen från Månen: Björn de Verdier -sång, berättande och manus  Sten Löfman – piano,musikalisk formgivning Jens Johansson – flöjter,dragspel,sång Åke Ziedén -bas,gitarr Regi och bearbetning: Sonja Gube

Publikens reaktioner från vårens föreställningar:

”Jag är glad att jag gick dit! Sån mysig teater och uppsättningen så bra! Underfundigt och plats för skratt!”

”Tack för en fantastisk upplevelse med Marilyn och Gustaf. Texterna, musikerna, framförandet !”

”Tack för en oförglömlig kväll”

”Kanonföreställningar ikväll, stort tack!”

”Oerhört starka föreställningar som berörde på djupet”

”TACK för de två dramatiska levnadsödena SÅÅ VACKERT GESTALTAT….NI PÅ SCENEN VAR FANTASTISKA… och vi i publiken njöt hänförda och berörda… Varmt TACK!!!”

”Det värmde verkligen att få sig Fröding till livs utav en skicklig värmlänning. Mycket uppskattat!”

Föreställningarna Drömflickan och Mannen från Månen ges vid 3 tillfällen på Göteborgs Dramatiska Teater 17 – 18 november 2017.

Anders Bergman: Flickan i ögat – Fröding som bossanova

Här följer ett nytt inlägg av tonsättaren Anders Bergman, där han berättar om sin version av Frödings dikt ”Flickan i ögat”

För den långa diktsviten Flickan i ögat kändes det relevant med olika musikaliska inriktningar. Dock inte opera, som i Lars Edlunds tonsättning av verket, eftersom sådant är mig tämligen obekant.

I den första delen läste jag in en stillsamhet i reflektionerna kring hur tomt det blir, när människan i brist på ömhet och värme från andra får hålla till godo med kärleken till sig själv. Därvid hamnade jag i ett försök till sävlig, lätt gungande bossanova. Inom denna vackra genre verkade för övrigt två av mina musikaliska favoriter, sångerskan Astrud Gilberto och kompositören Antônio Carlos Jobim. En av Jobims storheter, som jag alltid finner eftersträvansvärd, är förmågan att få fram vackra, någorlunda lättillgängliga melodier till avancerade harmonier. På så sätt kan många lyssnare hitta något utifrån sin musikaliska förkunskapsnivå. I låtar som Quiet nights of quiet stars och The girl from Ipanema finns en tydlig och stark melodi, medan den som vill ha en utmaning i att hitta ackorden näppeligen behöver leta förgäves. Således föreföll det mig nödvändigt att åtminstone på något håll i mina tonsättningar ta intryck av de brasilianska musikidealen. Textmässigt såg jag mig nödgad att ta bort en del verser som svårligen skulle kunna nå fram till en nutida lyssnare. Istället tog jag mig friheten att göra refräng av versen ”Jag såg och såg – min egen min av clown, som är allena, hans vissna kind, hans trötta grin av fjasko på arena.” Förhoppningsvis kan diktens kärna ändå finnas kvar, i bästa fall kanske till och med förstärkas.

Del 2, i vilken berättarjaget bland annat beklagar sig över att till och med de prostituerade finner honom motbjudande, skulle med en stillsam melodi i moll kunna innebära ett frosseri i misär. Därför kändes alternativet med någon sorts jazzvals i dur mer passande. Det tyvärr inte alltför oväntade händelseförloppet i diktavsnittet har jag försökt ge en motsvarighet till i en melodirörelse där åtminstone den vane lyssnaren troligen hela tiden anar nästa ton. För texttrovärdighetens skull låter vi i Linje 3:s arrangemang Karl sjunga melodin, en roll som annars oftast tillfaller Klara.

I svitens femte del återvänder vi till identifikationen med och allusionerna på Narkissos, som älskade sin egen spegelbild. Dessutom lyfts tanken om att det, för att kunna uppnå lycka, är nödvändigt att låtsas vara någon annan. Jag törs inte säga om det var rytmen eller ord som inrimmet ”fjärrankällans brädd” (knappast Medelhavsreferenserna till Afrodite, kalifen eller just Narkissos i alla fall), men något förde mig till svensk folkvisa. Ett uttryck för det är bland annat användandet av dorisk skala, där till exempel D-ackordets ters f# får samspela med grundtonarten Am. Ett parti i moll följt av ett annat parti i parallelltonarten, i detta fall C dur, är en i sammanhanget vanlig struktur som förekommer i bland andra Vårvindar friska och Värmlandsvisan. Dessa musikaliska ideal har jag arbetat efter även i min tonsättning av En kärleksvisa.

Rollen som dialogpartner i och inspiration till Flickan i ögat tillskrivs servitrisen Vivi Petersson. I den mån diktsviten skildrar behovet av den icke-moraliserande tröst som Vivi ansågs erbjuda blir det inte minst tydligt i del 6, som inleds med raden ”Var välsignad, milda ömsinthet”. Här har jag försökt att anamma ett av mina favoritknep vid tonsättning, nämligen att liksom i smyg byta tonart under versens gång. Dels blir det ett sätt att komma bort från det förutsägbara, dels blir det ett sätt att försöka efterleva det jag ser hos Jobim. Så länge melodin blir tydlig kan låten lyfta ett snäpp till av att den sökande lyssnaren har något mer att upptäcka.

Johannes Anyuru får Frödingstipendiet av Uppsala studentkår

Vart tredje år delar Uppsala studentkår ut ett författarstipendium till Gustaf Frödings minne. 2017 går priset till poeten Johannes Anyuru.

”Med sitt levande och nydanande språk utforskar Johannes Anyuru angelägna ämnen som främlingskap och rotlöshet, förlust och kärlek. För detta har han kallats bard, storslagen vardagsskildrare, en verklig poet. Han har också varit nominerad två gånger tidigare så det är väldigt roligt att Uppsalas studenter röstade fram honom den här gången,” säger Max Stenberg ordförande för Uppsala studentkår i ett pressmeddelande.

När Gustaf Fröding låg på Uppsala hospital 1903 startade studenterna vid Uppsala universitet en nationell insamling för att trygga skaldens ekonomi efter utskrivningen. Tanken med insamlingen var att försörja Fröding så länge han levde. Efter hans död skulle kapitalet omvandlas till ett författarstipendium till hans ära. Insamlingen blev lyckad och 1923 delades det första priset ut till poeten Ola Hansson.

Stipendiet, som delas ut efter en omröstning bland universitets studenter, har genom åren bland annat tillfallit Nils Ferlin, Harry Martinsson, Birgitta Trotzig, Tage Danielsson och Astrid Lindgren. Stipendiet var i år på 150 000 kronor, vilket gör det till ett av Sveriges största litteraturpriser.

Stipendiet delas ut i samband med ett författarsamtal på Uppsala stadsbibliotek på fredag 20 oktober.

Samtliga mottagare av Gustaf Fröding-stipendiet

1923 – Ola Hansson

1926 – Vilhelm Ekelund

1934 – Jarl Hemmer

1941 – Hjalmar Söderberg

1942 – Nils Ferlin

1947 – Harry Martinson

1952 – Gunnar Ekelöf

1957 – Fritiof Nilsson Piraten

1962 – Evert Taube

1966 – Birgitta Trotzig

1969 – Tage Danielsson

1972 – Per Erik Wahlund

1975 – Göran Sonnevi

1978 – Tomas Tranströmer

1981 – Povel Ramel

1987 – Hans Alfredson

1990 – Astrid Lindgren

1993 – Jonas Gardell

1996 – Kerstin Ekman

1999 – Inger Edelfeldt

2002 – Agneta Pleijel

2005 – Johanna Nilsson

2008 – Sara Stridsberg

2011 – Liv Strömquist

2014 – Jenny Wrangborg

2017 – Johannes Anyuru

Ingegärd Sundell: Gustaf Fröding och jag i en skvallerdröm

Deltagarna på Frödingdagarna 2017 fick ta del av ett spontant framträdande av visartisten Ingegärd Sundell. Här berättar hon om sina tonsättningar av två av Frödings diktsviter.

Redan som liten blev jag kär i honom, men inte kunde jag som åttaåring ana att den förälskelsen skulle vara hela livet. Inte heller förstod jag då hela vidden av det livsöde dikten Ett gammalt bergtroll beskrev. Det var nämligen i den jag mötte honom första gången, den skald som jag sedan ständigt och återkommande fortsatt att möta, läsa och fördjupa mig i.

Än i dag står Gustaf Fröding främst på min rangordningslista över svenska diktare. Inte underligt då att jag som viskompositör lockats att tonsätta hans poesi. Men det tog tid innan jag vågade. Inte för att så många duktiga kompositörer gjort det tidigare, nej, det var mera rädslan att förstöra något som i sig är så musikaliskt att det inte behöver några andra toner. God lyrik har nästan aldrig skapats för att ge en tonsättare bärkraft eller för att låna glans åt en visartist – även om en och annan tycks tro det! Bra poesi kräver respekt och hänsyn. En melodi (som diktaren ju aldrig bett om) bör tillföra något. Åtminstone får den aldrig kännas tärande.

Nu dyker förstås en berättigad fråga upp: med all denna insikt, hur vågade jag ändå ge mig in i detta? Svaren är enkla. Frestelsen blev alltför stor. Jag kunde inte stå emot längre. Dessutom är jag inte rädd för utmaningar och vågar ta kritik, om den är konstruktiv.

Titeln på cd:n, EN SKVALLERDRÖM, kombinerar namnen på två diktsviter. En av dessa är En morgondröm. Mig veterligt har ingen tonsatt hela den diktsviten tidigare, vilket var en anledning till mitt val. Det främsta skälet är dock att jag tycker så mycket om den. Denna vackra beskrivning av kärlek har fascinerat mig ända sedan gymnasietiden. Min lärare i svenska som också älskade den, bad mig vid ett tillfälle att deklamera den för klassen. Först gav jag en sammanfattande beskrivning av Ariens land, innan jag därefter läste akt III och det mesta av akt IV. När några pojkar plötsligt fnissade till, talade jag rodnande om för min lärare att det fick räcka. Jag ville inte läsa mer. Han blev mycket besviken och försökte förgäves övertala mig att fortsätta. När jag gick tillbaka till min pulpet, kände jag mig nästan lika upprörd som första gången jag hörde berättas om åtalet mot Fröding.

Lyssna på ”Som en vind” ur ”En morgondröm”:

 

Den andra diktsviten som bidragit till cd-titeln är En skvallerhistoria. Den har som bekant ett helt annat anslag. En enda dikt har jag hört sjungas ur den. Å andra sidan hör man den gång på gång. Det är förstås Kafévisan jag tänker på, en sång som är helt ryckt ur sitt sammanhang. När jag första gången mötte visan i glada vänners lag, undrade jag över hur det gick för Fia Bergman och snusfabrikörn vid fru Anderssons hörn. Och vad hade hänt tidigare? Ingen visste, och ingen tycktes bekymra sig mer än jag. Nu finns mina toner till alla fem dikterna i sviten. Jo det stämmer, jag har också gett Kafévisan ny melodi, även om jag vet att det är Torgny Björks version som också i fortsättningen kommer att sjungas vid olika allsångsstunder.

Lyssna på ”Det förskräckliga levernet på kaféet”:

 

Två teman präglar hela urvalet i EN SKVALLERDRÖM: föreställningen om den rena kärleken samt häcklandet av människors hyckleri och fördomar.

Ytterligare fyra dikter av Fröding finns med. Jag har också smugit in tre helt egna skapelser i samma anda. De har hämtats från min cd HÄXBÅL, en visnovell om Saras strapatser och Vandas vedermödor.

Skvallerdröm

Efter mångårig tjänstgöring som lärare på olika stadier och journalist i olika medier, kan jag nu som pensionär helt ägna mig åt mina intressen att skriva, komponera och musicera.

Jag gav ut min första cd, visnovellen Häxbål, 1999. Ytterligare en cd, Om människor och andra djur, producerade jag år 2002. En skvallerdröm med mina tonsättningar av Frödings dikter kom 2011.

I december 2007 ederade jag barn- och ungdomsdeckaren Mr Nobody. I juni 2009 kom barn/ungdomsboken Nu befriar vi Elvis, sa sommarkatten Madonna baserad på ett manus till min (ännu ouppförda!) musikal, Absoluta Djur. En cd med berättelsens sånger bifogas både bok och manus.

På cd har jag också läst in min mors, Elly Hallgren, tre första böcker på mål från Österlen.

Med ovanstående i bagaget – och lite till – är jag ibland ute och sjunger och/eller föreläser.

Lite mer information finns på Wikipedia. På Soundcloud och Youtube, kan ni lyssna till en del sånger. Jag har dock inte hunnit lägga ut så många. Jag finns på Facebook, men har ingen hemsida än. Kontakta mig gärna via mail rutastrid@gmail.com eller tel 0701-480414.

Anne-Marie Urelid: Tankar efter Bokmässan 2017

Här följer ett inlägg av styrelseledamoten Anne-Marie Urelid, som mötte besökare i Frödingsällskapets monter under bokmässans alla dagar.

Visst blev årets bokmässa lite annorlunda än vanligt, med färre mässbesökare, färre utställare och en del oro kring hur det skulle bli under lördagen. Det var glesare i besökarleden under lördagen och kanske lite olustig stämning. Med facit i hand vet vi att allt gick bra och att de mörka krafterna inte tog över.

Men en hel del var också ”som vanligt” i Frödingmontern med diktläsning och samtal kring och om Gustaf. Det var många medlemmar, som passade på att hämta sina årsböcker; det var många som blev nya medlemmar (bl a flera ungdomar, vilket är extra glädjande) och det var många som passade på att önska en diktuppläsning. Att läsa Gustafs dikt tyst i sin ensamhet, att lyssna på en av alla fina tonsättningar eller att lyssna ”live” på en bokmässa – alla varianter har sin plats och det ena utesluter verkligen inte det andra. Det händer ofta att den upplästa dikten berör lyssnaren på olika sätt – det kan vara skratt och ibland även tårar (det sistnämnda i år vid uppläsning av En fattig munk från Skara och Vackert väder).

Vi hade som vanligt många intressanta möten och många intressanta samtal i montern. Björn Ranelid stannade till i montern och samtalade en lång stund. Han anser att de riktigt stora poeterna är Fröding, Ferlin och Dan Andersson. Anledningen till att han framhåller just dessa tre är främst det musikaliska. Sigrid Combüchen, årets Frödingmedaljör, besökte oss ett par gånger i montern och det uppskattar vi mycket. Dikten hon valde att lyssna till var ”Ett liv efter detta”. Naturligtvis deltog Frödingsällskapet även i år med programpunkter på scenen för de litterära sällskapen. På torsdagen inledde Tomas Sköld med att presentera Önskedikter, både årets årsbok ”Fröding Önskedikter” och Frödingmonterns ”live-performance” Önskedikten som sedan 20 år tillbaka innebär att mässbesökare får välja en dikt, som läses upp i montern.

Att Ingvar Karlsson och Björn Sandborgh på lördagen pratade om ”Sven-Ingvars i Frödingland” och tillsammans sjöng några av låtarna på skivan blev naturligtvis en höjdare! Uppskattat av de många åhörarna!

Och på söndagen pratade Fredrik Höglund om våra årsböcker och i synnerhet om årsböckers betydelse för litterära sällskap och för spridandet av kunskap om föremålet för sällskapet. Mycket intressant och viktigt inte bara för Frödingsällskapet.
Nästa år är vi tillbaka på Bokmässan – vi ser fram emot det!