Kan man kombinera Gustaf Fröding och Marilyn Monroe?

Här följer ett inlägg av Björn de Verdier, sångare i Frödingkvartetten.

Ja, kan man kombinera Fröding och Monroe på samma kväll? Finns det något mera apart säger kanske någon. Men läs den här presentationen:

Gästspel på Göteborgs Dramatiska Teater

Två dramatiska levnadsöden Marilyn Monroe och Gustaf Fröding. Förbundna i de två föreställningarna Drömflickan och Mannen från Månen. Två självlysande stjärnor… så älskade men ändå olyckliga. Sårbara, såriga själar, känsliga och slutligen nedbrutna.

Hon, en av de största Hollywoodikonerna höljd i glamour. Han, en av de största Nationalskalderna med ett evigt liv i litteraturen och ett helt folk vid sin kista. Båda skakiga uppväxter, övergivna tidvis av föräldrar som led av psykiska sjukdomar.

Båda försvinner periodvis in i gravt missbruk och mental ohälsa. Samtidigt är de oerhört produktiva, hon gör mer än 30 filmer, han 1000-tals dikter, artiklar och översättningar.

Båda sprängde sin tids sexvallar och utmanade sexualmoralen och straffades med skammen. Både Marilyn och Gustaf dog en för tidig död … sökande efter bekräftelse och äkta kärlek och inte den upphöjda dyrkan som stjärnor får.

Vi älskar dom, ja, men låt oss se och lyssna på dom!

Medverkande: Drömflickan: Heléne Jonsson – sång/violin/gestaltning Stefan Wingefors – piano Henrik Aronsson – bas Regi och bearbetning: Sonja Gube

Medverkande: Mannen från Månen: Björn de Verdier -sång, berättande och manus  Sten Löfman – piano,musikalisk formgivning Jens Johansson – flöjter,dragspel,sång Åke Ziedén -bas,gitarr Regi och bearbetning: Sonja Gube

Publikens reaktioner från vårens föreställningar:

”Jag är glad att jag gick dit! Sån mysig teater och uppsättningen så bra! Underfundigt och plats för skratt!”

”Tack för en fantastisk upplevelse med Marilyn och Gustaf. Texterna, musikerna, framförandet !”

”Tack för en oförglömlig kväll”

”Kanonföreställningar ikväll, stort tack!”

”Oerhört starka föreställningar som berörde på djupet”

”TACK för de två dramatiska levnadsödena SÅÅ VACKERT GESTALTAT….NI PÅ SCENEN VAR FANTASTISKA… och vi i publiken njöt hänförda och berörda… Varmt TACK!!!”

”Det värmde verkligen att få sig Fröding till livs utav en skicklig värmlänning. Mycket uppskattat!”

Föreställningarna Drömflickan och Mannen från Månen ges vid 3 tillfällen på Göteborgs Dramatiska Teater 17 – 18 november 2017.

Anders Bergman: Flickan i ögat – Fröding som bossanova

Här följer ett nytt inlägg av tonsättaren Anders Bergman, där han berättar om sin version av Frödings dikt ”Flickan i ögat”

För den långa diktsviten Flickan i ögat kändes det relevant med olika musikaliska inriktningar. Dock inte opera, som i Lars Edlunds tonsättning av verket, eftersom sådant är mig tämligen obekant.

I den första delen läste jag in en stillsamhet i reflektionerna kring hur tomt det blir, när människan i brist på ömhet och värme från andra får hålla till godo med kärleken till sig själv. Därvid hamnade jag i ett försök till sävlig, lätt gungande bossanova. Inom denna vackra genre verkade för övrigt två av mina musikaliska favoriter, sångerskan Astrud Gilberto och kompositören Antônio Carlos Jobim. En av Jobims storheter, som jag alltid finner eftersträvansvärd, är förmågan att få fram vackra, någorlunda lättillgängliga melodier till avancerade harmonier. På så sätt kan många lyssnare hitta något utifrån sin musikaliska förkunskapsnivå. I låtar som Quiet nights of quiet stars och The girl from Ipanema finns en tydlig och stark melodi, medan den som vill ha en utmaning i att hitta ackorden näppeligen behöver leta förgäves. Således föreföll det mig nödvändigt att åtminstone på något håll i mina tonsättningar ta intryck av de brasilianska musikidealen. Textmässigt såg jag mig nödgad att ta bort en del verser som svårligen skulle kunna nå fram till en nutida lyssnare. Istället tog jag mig friheten att göra refräng av versen ”Jag såg och såg – min egen min av clown, som är allena, hans vissna kind, hans trötta grin av fjasko på arena.” Förhoppningsvis kan diktens kärna ändå finnas kvar, i bästa fall kanske till och med förstärkas.

Del 2, i vilken berättarjaget bland annat beklagar sig över att till och med de prostituerade finner honom motbjudande, skulle med en stillsam melodi i moll kunna innebära ett frosseri i misär. Därför kändes alternativet med någon sorts jazzvals i dur mer passande. Det tyvärr inte alltför oväntade händelseförloppet i diktavsnittet har jag försökt ge en motsvarighet till i en melodirörelse där åtminstone den vane lyssnaren troligen hela tiden anar nästa ton. För texttrovärdighetens skull låter vi i Linje 3:s arrangemang Karl sjunga melodin, en roll som annars oftast tillfaller Klara.

I svitens femte del återvänder vi till identifikationen med och allusionerna på Narkissos, som älskade sin egen spegelbild. Dessutom lyfts tanken om att det, för att kunna uppnå lycka, är nödvändigt att låtsas vara någon annan. Jag törs inte säga om det var rytmen eller ord som inrimmet ”fjärrankällans brädd” (knappast Medelhavsreferenserna till Afrodite, kalifen eller just Narkissos i alla fall), men något förde mig till svensk folkvisa. Ett uttryck för det är bland annat användandet av dorisk skala, där till exempel D-ackordets ters f# får samspela med grundtonarten Am. Ett parti i moll följt av ett annat parti i parallelltonarten, i detta fall C dur, är en i sammanhanget vanlig struktur som förekommer i bland andra Vårvindar friska och Värmlandsvisan. Dessa musikaliska ideal har jag arbetat efter även i min tonsättning av En kärleksvisa.

Rollen som dialogpartner i och inspiration till Flickan i ögat tillskrivs servitrisen Vivi Petersson. I den mån diktsviten skildrar behovet av den icke-moraliserande tröst som Vivi ansågs erbjuda blir det inte minst tydligt i del 6, som inleds med raden ”Var välsignad, milda ömsinthet”. Här har jag försökt att anamma ett av mina favoritknep vid tonsättning, nämligen att liksom i smyg byta tonart under versens gång. Dels blir det ett sätt att komma bort från det förutsägbara, dels blir det ett sätt att försöka efterleva det jag ser hos Jobim. Så länge melodin blir tydlig kan låten lyfta ett snäpp till av att den sökande lyssnaren har något mer att upptäcka.

Ingegärd Sundell: Gustaf Fröding och jag i en skvallerdröm

Deltagarna på Frödingdagarna 2017 fick ta del av ett spontant framträdande av visartisten Ingegärd Sundell. Här berättar hon om sina tonsättningar av två av Frödings diktsviter.

Redan som liten blev jag kär i honom, men inte kunde jag som åttaåring ana att den förälskelsen skulle vara hela livet. Inte heller förstod jag då hela vidden av det livsöde dikten Ett gammalt bergtroll beskrev. Det var nämligen i den jag mötte honom första gången, den skald som jag sedan ständigt och återkommande fortsatt att möta, läsa och fördjupa mig i.

Än i dag står Gustaf Fröding främst på min rangordningslista över svenska diktare. Inte underligt då att jag som viskompositör lockats att tonsätta hans poesi. Men det tog tid innan jag vågade. Inte för att så många duktiga kompositörer gjort det tidigare, nej, det var mera rädslan att förstöra något som i sig är så musikaliskt att det inte behöver några andra toner. God lyrik har nästan aldrig skapats för att ge en tonsättare bärkraft eller för att låna glans åt en visartist – även om en och annan tycks tro det! Bra poesi kräver respekt och hänsyn. En melodi (som diktaren ju aldrig bett om) bör tillföra något. Åtminstone får den aldrig kännas tärande.

Nu dyker förstås en berättigad fråga upp: med all denna insikt, hur vågade jag ändå ge mig in i detta? Svaren är enkla. Frestelsen blev alltför stor. Jag kunde inte stå emot längre. Dessutom är jag inte rädd för utmaningar och vågar ta kritik, om den är konstruktiv.

Titeln på cd:n, EN SKVALLERDRÖM, kombinerar namnen på två diktsviter. En av dessa är En morgondröm. Mig veterligt har ingen tonsatt hela den diktsviten tidigare, vilket var en anledning till mitt val. Det främsta skälet är dock att jag tycker så mycket om den. Denna vackra beskrivning av kärlek har fascinerat mig ända sedan gymnasietiden. Min lärare i svenska som också älskade den, bad mig vid ett tillfälle att deklamera den för klassen. Först gav jag en sammanfattande beskrivning av Ariens land, innan jag därefter läste akt III och det mesta av akt IV. När några pojkar plötsligt fnissade till, talade jag rodnande om för min lärare att det fick räcka. Jag ville inte läsa mer. Han blev mycket besviken och försökte förgäves övertala mig att fortsätta. När jag gick tillbaka till min pulpet, kände jag mig nästan lika upprörd som första gången jag hörde berättas om åtalet mot Fröding.

Lyssna på ”Som en vind” ur ”En morgondröm”:

 

Den andra diktsviten som bidragit till cd-titeln är En skvallerhistoria. Den har som bekant ett helt annat anslag. En enda dikt har jag hört sjungas ur den. Å andra sidan hör man den gång på gång. Det är förstås Kafévisan jag tänker på, en sång som är helt ryckt ur sitt sammanhang. När jag första gången mötte visan i glada vänners lag, undrade jag över hur det gick för Fia Bergman och snusfabrikörn vid fru Anderssons hörn. Och vad hade hänt tidigare? Ingen visste, och ingen tycktes bekymra sig mer än jag. Nu finns mina toner till alla fem dikterna i sviten. Jo det stämmer, jag har också gett Kafévisan ny melodi, även om jag vet att det är Torgny Björks version som också i fortsättningen kommer att sjungas vid olika allsångsstunder.

Lyssna på ”Det förskräckliga levernet på kaféet”:

 

Två teman präglar hela urvalet i EN SKVALLERDRÖM: föreställningen om den rena kärleken samt häcklandet av människors hyckleri och fördomar.

Ytterligare fyra dikter av Fröding finns med. Jag har också smugit in tre helt egna skapelser i samma anda. De har hämtats från min cd HÄXBÅL, en visnovell om Saras strapatser och Vandas vedermödor.

Skvallerdröm

Efter mångårig tjänstgöring som lärare på olika stadier och journalist i olika medier, kan jag nu som pensionär helt ägna mig åt mina intressen att skriva, komponera och musicera.

Jag gav ut min första cd, visnovellen Häxbål, 1999. Ytterligare en cd, Om människor och andra djur, producerade jag år 2002. En skvallerdröm med mina tonsättningar av Frödings dikter kom 2011.

I december 2007 ederade jag barn- och ungdomsdeckaren Mr Nobody. I juni 2009 kom barn/ungdomsboken Nu befriar vi Elvis, sa sommarkatten Madonna baserad på ett manus till min (ännu ouppförda!) musikal, Absoluta Djur. En cd med berättelsens sånger bifogas både bok och manus.

På cd har jag också läst in min mors, Elly Hallgren, tre första böcker på mål från Österlen.

Med ovanstående i bagaget – och lite till – är jag ibland ute och sjunger och/eller föreläser.

Lite mer information finns på Wikipedia. På Soundcloud och Youtube, kan ni lyssna till en del sånger. Jag har dock inte hunnit lägga ut så många. Jag finns på Facebook, men har ingen hemsida än. Kontakta mig gärna via mail rutastrid@gmail.com eller tel 0701-480414.

Anne-Marie Urelid: Tankar efter Bokmässan 2017

Här följer ett inlägg av styrelseledamoten Anne-Marie Urelid, som mötte besökare i Frödingsällskapets monter under bokmässans alla dagar.

Visst blev årets bokmässa lite annorlunda än vanligt, med färre mässbesökare, färre utställare och en del oro kring hur det skulle bli under lördagen. Det var glesare i besökarleden under lördagen och kanske lite olustig stämning. Med facit i hand vet vi att allt gick bra och att de mörka krafterna inte tog över.

Men en hel del var också ”som vanligt” i Frödingmontern med diktläsning och samtal kring och om Gustaf. Det var många medlemmar, som passade på att hämta sina årsböcker; det var många som blev nya medlemmar (bl a flera ungdomar, vilket är extra glädjande) och det var många som passade på att önska en diktuppläsning. Att läsa Gustafs dikt tyst i sin ensamhet, att lyssna på en av alla fina tonsättningar eller att lyssna ”live” på en bokmässa – alla varianter har sin plats och det ena utesluter verkligen inte det andra. Det händer ofta att den upplästa dikten berör lyssnaren på olika sätt – det kan vara skratt och ibland även tårar (det sistnämnda i år vid uppläsning av En fattig munk från Skara och Vackert väder).

Vi hade som vanligt många intressanta möten och många intressanta samtal i montern. Björn Ranelid stannade till i montern och samtalade en lång stund. Han anser att de riktigt stora poeterna är Fröding, Ferlin och Dan Andersson. Anledningen till att han framhåller just dessa tre är främst det musikaliska. Sigrid Combüchen, årets Frödingmedaljör, besökte oss ett par gånger i montern och det uppskattar vi mycket. Dikten hon valde att lyssna till var ”Ett liv efter detta”. Naturligtvis deltog Frödingsällskapet även i år med programpunkter på scenen för de litterära sällskapen. På torsdagen inledde Tomas Sköld med att presentera Önskedikter, både årets årsbok ”Fröding Önskedikter” och Frödingmonterns ”live-performance” Önskedikten som sedan 20 år tillbaka innebär att mässbesökare får välja en dikt, som läses upp i montern.

Att Ingvar Karlsson och Björn Sandborgh på lördagen pratade om ”Sven-Ingvars i Frödingland” och tillsammans sjöng några av låtarna på skivan blev naturligtvis en höjdare! Uppskattat av de många åhörarna!

Och på söndagen pratade Fredrik Höglund om våra årsböcker och i synnerhet om årsböckers betydelse för litterära sällskap och för spridandet av kunskap om föremålet för sällskapet. Mycket intressant och viktigt inte bara för Frödingsällskapet.
Nästa år är vi tillbaka på Bokmässan – vi ser fram emot det!

Anders Bergman: Dolores di Colibrados

Här följer ett gästinlägg av gitarristen och kompositören Anders Bergman. Tillsammans med Klara Sköld och Karl Rudling utgör han sångruppen Linje 3, som kunde höras under Frödingdagarna 2017.

Dikten Dolores di Colibrados är spännande att umgås med. Den tillhör inte de vanligast reciterade och heller inte de mest lättillgängliga av Frödings alster. Icke desto mindre förmedlar den en gripande historia och skildrar ett utanförskap som är allmängiltigt, möjligt att identifiera sig med även utanför berättelsens egen konkreta situation. När jag snubblade över den väcktes snabbt mitt intresse för att försöka mig på en tonsättning.

I vissa av de kortare dikterna har jag tagit mig friheten att använda en av verserna som återkommande refräng, men ett sådant förfarande känns inte rimligt i den, som musikstycke betraktad, redan långa Dolores di Colibrados. Här har utmaningen snarast varit att avgöra vilka verser som kan undvaras utan att allt för viktiga detaljer går förlorade.

I den version som vi i sånggruppen Linje 3 för närvarande har på repertoaren har vi valt att inkludera verserna 1-5, 7, 9 samt 11. Att ha så många och långa verser med samma melodi är något endast Bob Dylan skulle komma undan med. En rapsodisk lösning, som Queens Bohemian Rhapsody eller Hasseåtages Rosens sång, skulle möjligen kunna förta upplevelsen av sammanhängande historia. Någon traditionell musikalisk indelning i vers och stick tycks inte heller ha stöd i diktens disposition. Således fick det bli två olika verser, ungefär som Torgny Björk gjort med Mordet i Vindfallsängen.

Som spansklärare har jag alltid känt en fascination för flamenco. Musik- och dansstilen uppstod ur den medeltida samexistensen mellan judisk, arabisk och romsk kultur i det sydspanska Andalusien. I beskrivningen av sin mors delvis exotiska främlingskap ger Fröding henne en metaforisk andalusisk härkomst. Hennes undergång gestaltas av den kristna reconquistan, återerövringen, som kulminerade i Granadas och borgen Alhambras fall 1492. Därtill beklagas det faktum att hon inte fick begravas i Córdobas moskékatedral, la Mezquita. Med denna jämförelse mellan Andalusien och Alsterdalen inbjuder Fröding till en tonsättning som andas svensk visa med krydda av flamenco – en stil som inte på något vis är utnött i svenskt musikliv och som dessutom ligger mig varmt om hjärtat.

Anders Bergman

Anders Stävarby: Hur jag hittade melodin till ”Vackert väder”

Här följer ett gästinlägg på Frödingbloggen av trubaduren och tonsättaren Anders Stävarby

Tänkte berätta om hur det gick till när jag hittade melodin till Vackert Väder som blev första spår på min senaste platta ”Fröding Bellman Andersson & Jag” samt hur det kom sig att musikvideon spelades in på Mårbacka.

Jag lekte med gitarren samtidigt som jag kikade i en diktsamling av Gustaf Fröding och fastnade för ”Vackert Väder”
testade till gitarren ”Klar låg himlen över viken, solen lyste hett….” på samma sätt som när jag skriver låtar med min egen text där melodin föds ur texten. ”Vackert Väder” är som alla dikter av Fröding mycket rytmisk men det gick inte att köra samma melodi i varje vers, det växte fram en helhet i alla fall.

Senare hörde jag Stig Torstensson läsa just ”Vackert Väder” med samma frasering som min sångmelodi hade. Då slog det mig att Frödings dikter har en inneboende melodi som det gäller att bli sams med. Att det enbart blev sång, gitarr och bas på ”Vackert Väder” beror på att jag vid mixningen inte tyckte att jag fick fram texten i den första inspelning som gjordes med hela bandet som spelar på albumet ”Fröding Bellman Andersson & Jag”.

Hela den plattan är inspelad i Stockholm i en liten lokal under några dagar i början av juni 2016 med en utmärkt bra ljudtekniker som också mixade skivan tillsammans med mig.  Skivan var nästan klar men ”Vackert Väder” som skulle vara min dörröppnare missade målet och blev intetsägande tyckte jag.

Så jag ringde Reymond Larsson som sitter i Göteborgsoperans orkester på kontrabas och är en av musikerna på plattan. Vi lärde känna varandra redan på musiklinjen i Karlstad 1973.  Som sagt jag ringde och frågade om jag fick komma ner till honom i Göteborg och göra en nyinspelning på ”Vackert Väder” med bara honom och mig själv.
Det skulle gå bra svarade han, varvid jag åkte till Karlstad och skaffade mig en ny Mac-dator, ett nytt ljudkort, dessutom med mina gamla kondensatormickar i bagaget for jag vidare ned till Göteborg.

I Reymonds vardagsrum spelade vi eller rättare sagt, jag spelade in ”Vackert Väder” som nu finns på min senaste skiva.

Får erkänna att när vi skulle börja hade jag glömt bort det jag snabbt hade fått lära mig om ljudkortet i affären och jag blev tvungen att ringa till försäljaren för att få nya instruktioner hur ljudkortet fungerade, sen gick allt av bara farten och resultat går att hitta bl.a. på Youtube eller tex Spotify eller på plattan som innehåller 15 spår och nästan en timmes musik.

I stort sett har skivan fått fint mottagande, på min hemsida går det att ta del av lovorden.

Det är inte svårt att spela in sig nu förtiden, det svåra tricket är att få musiken spelad i radio eller ännu svårare att få medverka i TV. Youtube är ett sätt att exponera sig, men det kan ju också bli platt om man inte har talang för att producera bilder.

Där kom Anders Berg in i min tanke och jag kontaktade honom för att presentera idén om en musikvideo. Anders Bergs produktioner håller hög TV-kvalitet och han har sin bas i Torsby, så det skulle väl inte bli omöjligt dyrt att få till det hela.

Jag fick idén om att ”Vackert Väder” skulle spelas in på Mårbacka inte minst för att jag själv bor i Sunne kommun. Utan också för att Fröding och Lagerlöf för alltid är förenade genom den värmländska berättarkonsten. Frödings livsöde är också ett slags ”Gösta Berling-gestalt” och miljön på Mårbacka är magnifik, och det kunde vara ett grepp att föra in Gustaf i Selmas atmosfär och inte alltid bara hamna på Alsters herrgård, vilket i sig hade varit toppen och bra det också för en musikvideo men det kan bli en annan gång eventuellt.  

Stort tack till Anders Berg som känsligt och närgånget filmade mitt framförande av Gustaf Frödings ”Vackert Väder” till min musik.

Med på skivan finns också förnämliga musiker;
Kjetil Skaslien dragspel, Oslo
Leif Karlborg tenorsaxofon, Stockholm
Reymond Larsson Rea kontrabas, Göteborg  

Anders Stävarby på Spotify

Gästblogg av Ted Bjurwill: Fröding, Strindberg, Martinson och Bjurwill

Här följer ett gästinlägg på Frödingbloggen av trubaduren och tonsättaren Ted Bjurwill.

Tonsättningar av: Fröding, Strindberg, Martinson, Bjurwill

Mitt namn är Ted Bjurwill. Jag är vissångare/trubadur, tonsättare och musiker.

Jag känner stor lust till att skriva både text och musik och även tonsätta dikter jag tycker om. Dessa framför jag gärna och i sammanhang som passar.

Under våren har jag tex. sjungit nyskrivna sånger från mitt senaste album ”Strindberg och jag, Ted”. De finns att lyssna till på Spotify. I juli under Lunds Visfestival fick jag mycket positiv kritik av Strindbergsångerna.

Nu kanske turen har kommit till ett Fröding-album? Jag har tidigare tonsatt hans dikt ”Gott öl” till en teateruppsättning 1993 med Teaterensemblen i Roma kloster. Och här vill jag dela med mig av den senaste: ”Gitarr och dragharmonika”. Jag tycker den blev fin. Texten har flera bottnar och är rolig att sjunga. Den kanske kan komma till nytta i något sammanhang.

Ted Bjurwill sjunger ”Gitarr och dragharmonika”:

 

I övrigt kan jag nämna att jag är medlem i YTF (Yrkestrubadurernas förening), finns representerad på Musikcentrum Öst och medlem i SKAP (Sveriges kompositörer och textförfattare). På Youtube ligger ett antal musikvideos av mig och på Spotify tre album i mitt namn.

Kontakt: tedbjurwill@hotmail.com

Uppå Gröndal, juli 1908

Frödingsällskapets sekreterare Anders Hjertén har letat i sitt lyrikbibliotek och hittat en Frödingskildring av poeten Sten Hagliden. Hagliden var en stor beundrare av Gustaf Fröding och har bland annat skrivit ett kapitel om honom i Författarnas litteraturhistoria.

Uppå Gröndal, juli 1908

Oron rymde med honom till stan.
Gingo gata upp och ned
I sommaren varma.
Hastade med syster i trånga gränder,
Dallrande av hettan, som ängslans tänder.
Såg han så i fönstren utan att se.
Drucko öl på någon krog eller ett café.
Nu vid slottet. Där gick vakten
ensam med geväret och fasta takten. –

Fröding längtar åter till träden och gränsen.
Plötsligt ser han stadens vilda,
larmande väsen.

Bröto upp, kom hem till tysta Gröndal,
kände svalka ifrån vatten,
Där den stod den mörke riddaren Skön Al.
Matt han gick till sängs, sov kort i kvalmiga natten.
Han spratt till och vaknade.
Gick i ångst på nyskurad tilja,
Satt en stund, lade sig utan att vilja.
Djupt i bröstet brann och brann en osläcklig brasa.
Stönade och skrek emot morgonens fasa.

Då kom syster, hon kröp mjuk ner under hans lakan.
En minut han dvalnade från evigbittra vakan.

Sten Hagliden, Tillrygga, 1977

Tomas Sköld: Dag tre på bokmässan. Underbara möten

72 dikter blev det och vilka möten. Redan på spårvagnen börjar vi prata Fröding. I montern kommer sedan Joakim. När jag läst för honom läser han Atlantis för att få feedback och gör det jättebra. Än bättre läser han den svåra En Ghasel. Sedan kommer Oskar Wallers barnbarn och berättar att hans farfar som tryckerilärling hade fått hämta Gustaf vid tåget och fått en krona i dricks. Mycket pengar 1890. Joels familj fortsätter att komma för att höra bergtrollet. I dag kom två systrar. Björn, Anna och Fredrik kom som avlösning i montern. Vilket möte det blev när Björn får ett antal förbipasserande att stanna till och sjunga med i Det var dans bort i vägen. Men dagens, ja hela mässans höjdpunkt, kom med Ingrid. Hon är barnbarns barn till Gustafs stora kärlek Hildegard Alstermark. Hon ville att jag skulle läsa en dikt, där Hildegard finns med. Det blev inte den mest kända Vackert Väder utan ungdomsdikten Till Hildegard Alstermark. Läs den. Det är stor poesi!