Tal till Lina Ekdahl, lyrikpristagare 2010

Du har nu som vår lyrikpristagare fått den obligatoriska frågan av journalisterna om Ditt förhållande till Gustaf Fröding. Du har svarat att Du första gången läste hans dikter i 11-12-årsåldern och att han kanske har påverkat Dig mer än vad Du tidigare trott och så pekar Du på vissa stilgrepp som att ni båda använder upprepningarna, dialektinslagen i texterna och glädjen att hitta på nya ord.

Jag ställer en kanske tuffare fråga: skulle Gustaf Fröding ha uppskattat vad Du skriver? Jag har förvisso inget mandat att svara på Gustafs vägnar, men jag tror att han skulle gillat mycket av det Du skriver. Jag tänker då kanske mest på hur Du förenar djupaste existentiella allvar: hur ska jag leva mitt liv i en värld som ser ut som den gör med en befriande humor. Detta som Du kallar spänningen mellan den lilla och den stora världen. Han skulle säkert också uppskattat den rörelse som finns i Dina texter med ibland mycket tvära kast.

Om jag får tala enbart för mig själv så är Du en av dessa författare som genom att läsa texterna själv lägger till en extra kvalitet, jag vill nästan säga dimension (typ Göran Tunström – inga jämförelser i övrigt). Du värjer Dig emot etiketten ”estradpoet” – kanske med rätta, för alla sådana etiketter skymmer så mycket av verkligheten. Men Dina texter blir så mycket starkare, när Du själv läser dem och när uppläsningen åtföljs av musik. Det handlar både om rytmkänsla och en personlig timbre i rösten. Att lyssna till cd:n Dikter och musik från 2002 är en oförglömlig upplevelse – den cd:n är en av modern svensk lyriks verkliga toppnummer. Det märks att Du varit professionell uppläsare nu i drygt 25 år. Det märks i Din poesi att Du också är dramatiker.

Så en personlig reflexion: Är det en nackdel att vara poet och bo i Göteborg? Är det i Stockholm man ska bo? Du är kanske lite för okänd för många där i den stora sta´n i öster. Men om jag inte minns fel, så var Du sommarpratare för en tio år sedan. Jag tyckte det var en intressant poäng att i antologin Det bästa som kan hända. 70 poeter om livet är det bara två poeter av de sjuttio , som är representerade med fler än två dikter, nämligen Tomas Tranströmer och Lina Ekdahl som har tre dikter vardera.

Vår motivering för att ge Dig Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris 2010 lyder:

I Lina Ekdahls dikter finns samhällskritik, ironi, humor
och värme. Hon är en suverän tolkare av sina egna texter,
något som man kan höra på hennes cd Dikter och musik.

Kjell Fredriksson

Årsmöte med medaljör och lyrikpristagare

Gustaf Frödings-sällskapets årsmöte hölls ikväll på Sverige Amerika Centret i landshövdingeresidenset i Karlstad. Ordförande Björn Sandborgh inledde med att hälsa alla välkomna och framföra en hälsning från en av sällskapets hedersordförande, förre riksmarskalken och landshövdingen Ingemar Eliasson. Eliasson skulle ha deltagit i årsmötet, men var förhindrad att ta sig till Karlstad på grund av översvämningsproblematiken kring Kristinehamn.

Därefter överlämnades ordförandeklubban till sällskapets andre hedersordförande, Kjell Fredriksson, som ledde mötet. Verksamhetsberättelsen för 2013 redovisar ett innehållsrikt år för sällskapet och intresset för Gustaf Fröding i Sverige. Förutom de traditionella inslagen med bokmässor och Frödingdagar märks framför allt musikgruppen Mando Diaos framgångar med skivan ”Infruset” med tonsättningar av Gustaf Frödings dikter. Genom skivan fick många unga svenskar en första kontakt med nationalskalden. För denna insats belönades tonsättarna Gustaf Norén och Björn Dixgård med sällskapets hedersmedalj.

Hur gick det då med valfrågorna på årsmötet? Björn Sandborgh omvaldes som sällskapets ordförande. Anita Forsnäsgård, Gottfried Grafström, Fredrik Höglund, Eva Jonsson, Kjell Kvarnevik och Henrik Thorsson omvaldes som ledamöter. Ny medlem i styrelsen är kvinnan bakom årsboken 2014, illustratören Malin Biller. Tillsammans med Maj-Lis Falck, Gunilla Otto, Birgitta Rosén, Tomas Sköld, Magnus Henrichson och Olle Österling, som valdes för två år vid årsmötet 2013, utgör de sällskapets styrelse för det kommande verksamhetsåret.

Efter de formella årsmötespunkterna avslutades mötet med två viktiga händelser för sällskapet: utdelning av Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris och hedersmedalj. Medaljen tilldelas 2014 folkbildaren Kerstin Thompson med följande motivering:

Kerstin Thompson får årets Frödingmedalj för sin förmåga att på ett initierat och medryckande sätt sprida kunskaper om Gustaf Frödings liv och diktning.

Vid mötet talade Birgitta Rosén till medaljören och berättade följande historia, som är utmärkande för Kerstin Thompsons förhållande till skalden. När kungen på sin eriksgata 2013 besökte Karlstad skulle man utse en lämplig guide att följa kungen på en båtbusstur runt Karlstad. Vem skulle passa bättre än Kerstin Thompson? Men det gick inte – besöket var 22 augusti, på Gustaf Frödings födelsedag! Då skulle Kerstin ha program på Alster…

Lyrikpriset tilldelades poeten Ida Börjel. I sitt hyllningstal till en påtagligt rörd pristagare föreslog Kjell Fredriksson att Ida Börjels diktsamling ”Konsumentköplagen: juris lyrik” skulle tas upp som obligatorisk läsning för jurister, ekonomer och ingenjörer på landets universitet.
Motiveringen till lyrikpriset lyder:

Ida Börjel tilldelas Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris för en diktning som med stor poetisk kraft skildrar vår existens i en grym värld.

Skaldens 154:e födelsedag firades i Karlstad

Fröding2014På Gustaf Frödings födelsedag brukar delar sällskapets styrelse hylla skalden med ett diktprogram vid hans staty vid Stora torget i Karlstad. I år var gruppen förstärkt med Frödingtolkaren Eva Deivert. Styrelsens två trubadurer, Björn Sandborgh och Kjell Kvarnevik sjöng egna och andras Frödingtonsättningar till gitarr. Tomas Sköld, Eva Deivert och Fredrik Höglund reciterade dikter och Olle Österling Gottfrid Grafström blandade både dikter och skrönor ur ”Räggler å paschaser”.

Frödingdagarnas program på själva födelsedagen 22 augusti fortsatte med en stadsvandring i skaldens fotspår i centrala Karlstad med Tomas Sköld och hedersordföranden Kjell Fredriksson som ciceroner.

Imorgon lördag väntar årsmöte med efterföljande supé på Sverige Amerika Center i landshövdingeresidenset i Karlstad. Hedersgäster är lyrikpristagaren Ida Börjel och mottagaren av Gustaf Fröding-sällskapets hedersmedalj Kerstin Thompson.

Intimt boksläpp på Alster

BillerDet blev en gemytlig förmiddag på Alsters herrgård idag när Gustaf Fröding-sällskapet presenterade sin årsbok för 2014 – Malin Billers seriebok ”I varje droppe är en ädelsten”. Ett dussintal medlemmar hade sökt sig till Alsters för en pratstund Malin Biller och få med sig en signerad bok hem.

Sällskapets ordförande Björn Sandborgh inledde träffen med att reflektera över Malin Billers bok och sätta den i sitt sammanhang. Boken får nummer XLVI i sällskapets bokserie och är alltså den 46:e årsboken. Utgivningen har varit väldigt blandad genom åren och bestått av vetenskapliga, informativa och vackra böcker om Gustaf Frödings liv och verk. Det har handlat om Fröding i konsten och Fröding i musiken, det har varit biografier, bibliografier och brevsamlingar. Allt för att sprida kunskap och bredda bilden av vår nationalskald. Bland alla böcker med hårda pärmar sticker två kassettband och en CD ut formatmässigt. Årets bok sticker ut på ett nytt sätt:

– Poesi är speciellt, eftersom det ger oss så många olika, personliga bilder. Här ger Malin oss en möjlighet att ta del av hennes bilder till 29 av Frödings dikter, konstaterade Björn Sandborgh.
Malin Biller och Gustaf Fröding-sällskapet har en gemensam förhoppning om att en bok med Frödingdikter i serieform kan hjälpa nya läsare, både gamla och unga, att upptäcka Fröding.

– Jag kanske kan hjälpa läsaren på traven att hitta sina egna bilder? För den som är ung idag kan det kanske vara svårt att föreställa sig hur Frödings 1800-tal såg ut, funderade Malin Biller, som själv tagit hjälp av både museifolk och Lundaprofessorer för att hitta rätt i de historiska detaljerna.

Boksläppet inramades av vissångaren Johan Fält, som bjöd på två mycket personliga tolkningar av ”Säv, säv susa” och ”Skalden Wennerbom”. Björn Sandborgh talade varmt om sällskapets viktiga samarbeten med Kolik förlag och Alsters herrgård. Ett speciellt tack riktade han till Anita Forsnäsgård, som ansvarat för årsboksprojektet från sällskapets sida.

Kerstin Thompson får årets Frödingmedalj

Årets Frödingmedalj tilldelas Kerstin Thompson, välkänd Karlstad-profil genom sina många stadsvandringar och bussguidningar.

Tillsammans med Ricky Andreis initierade och skrev hon manus till de populära ”Dramatiserade Frödingvandringarna”. I Matildas (Gustaf Frödings syster) gestalt ledde hon tillsammans med skådespelare från Värmlandsteatern vandringarna såväl i Karlstad och som ute på Alster. Premiären skedde under jubileumsåret 2010 och sedan fortsatte man i ytterligare tre år.

Under de här vandringarna har Gustaf Fröding självklart varit huvudpersonen. Men även när Kerstin Thompson är ute och guidar i andra sammanhang, som till exempel konstvisningar, stadsvandringar eller bussturer genom Värmland, ser hon alltid till att ge skalden utrymme i sina berättelser.

– Jag fick en bok med Gustaf Frödings dikter i konfirmationspresent. Sedan dess har jag sett skalden som min själsfrände i livets alla skeden, säger hon.

Motiveringen till Gustaf Fröding-sällskapets val av Kerstin Thompson till medaljör år 2014:

Kerstin Thompson får årets Frödingmedalj för sin förmåga att på ett initierat och medryckande sätt sprida kunskaper om Gustaf Frödings liv och diktning.

Fredrik Höglund: Nakenbad vid Brunskogs kyrka?

Någonstans hade jag läst att Fröding inte tänkte sig de retsamma fröknarna i ”Vackert väder” fullt så oskuldsfulla som vi uppfattar dem idag. Snarare tvärt om. Men var hade jag läst det? Ikväll hittade jag svaret i min egen bokhylla.

Vi som idag läser dikten ”Vackert väder” ur Frödings debutsamling ”Gitarr och dragharmonika”, ser nog ungefär samma tavla för vårt inre. Lite olika detaljerad bara, beroende på hur väl vi känner landskapet. Först det underbara naturmåleriet, sedan de retsamma flickorna i båten.

Min personliga bild av ”Vackert väder” är ett collage. Först utsikten man möts av från 61:an mellan Karlstad och Arvika, just när man har kommit över krönet för att ta sats ner mot korsningen vid bensinmacken i Vikene. På andra sidan sjön står hon fortfarande. Brunskogs kyrka, grann som en bondbrud.

Och så utsikten från motsatta stranden, från Skutboudden. Holmar som simmar som vikingaskepp i Värmelns vatten.

Sist båten, med kyrkan i bakgrunden. Men solen steker inte hett över scenen, det är kvällssol. Och i båten sitter inga fnissiga flickor i vita hattar, utan Sven-Ingvars orkester. Långhåriga och med stora polisonger i den vitmålade ekan, för det är omslaget till LP-n ”I Frödingland” som har smugit sig in i min bild.

Hur din bild ser ut vet jag ju inte, men jag tror som sagt inte att den skiljer sig särskilt mycket från min, mer än i detaljer.

Sekelskiftesläsaren däremot, lär ha tillgång till helt andra bilder, som gått förlorade för oss idag. I Knut Warmlands bok ”Den sorgsne skrattarn” hittade jag ikväll det där textstället som jag letat efter så länge. Han citerar Ingvar Holm, litteraturvetare, professor och på 80-talet domare i Kvitt eller dubbelt:

”I fotoateljéerna i slutet av 1800-talet fanns två fonder för porträttmontage, det ena var en båt på studions golv där flickor placerades införda sjömanskrage och mössa. Arrangemanget betecknade ett stadium i erövringen av naturen men också associationen: ensam ombord med lystna karlar. Det andra var ännu mera skabröst, en målad fond av flickor som badade i viken, nakna så när som på punktvis oskärpa i bilden. Istället för ansikten fanns utskurna hål där fotokunderna skulle placera sina ansikten. Fnittriga väninnor beställde foto av sig själva – ’flickor som bada’ och ’flickor i en båt’. [—] Är det flickor som i viken bada / eller är det / flickor i en båt? Alla som läste detta när dikten var ny fick här en känsla av att åka slänggunga. Efter all poetisk verklighet rutschade man in i det mondäna, välbekanta fotoarrangemanget av flickor i mäns uniformer och flickor i viken i lånad nakenhet. [—] Men det är länge sen. De gamla fotofrivoliteterna har lämnat dagens associationer. – Detta skedde redan när seklet var ungt. Därmed upphörde Vackert väder att vara precis den dikt som den var från början.”

Förlusten är väl inte enorm för oss som inte har alla nycklarna till dikten. Den är fortfarande en av de stora i svensk poesi. Men just därför vore det så roligt att få se de där kulisserna!

Vad var det för en bild som dök upp i Frödings huvud strax innan ekan med de tio vita frökenhattarna fram upp bakom vassen?

Och kan det rent av vara så att verklighetens Alice, Frödings förälskelse Hildegard Alstermark, besökte fotografen tillsammans med sina systrar?

Vackert väder

Klar låg himlen över viken,
solen stekte hett,
och vid Haga ringde Hagas
gälla vällingklocka ett.
Brunnskogs kyrka stod och lyste
som en bondbrud, grann och ny.
Över björkarne vid Berga
som ett hattflor på en herrgårdsfröken
svävade en sky

Och som jättelika nämndemän,
samlade till häradsting,
stodo skuldra emot skuldra
mörka höjder runt omkring,
och som högtidsklädda långskepp
summo Värmelns holmar fram,
över stäven susa granar,
alar susa över toften,
tallar över akterstam

Gamle Hurra stod på branten
vid sin stugudörr,
kanske i hans gamla hjärta
lyste solen, lyste livet
litet varmare än förr.
Gamle Hurra, gamle Hurra,
kanske tänkte han som jag:
det är ändå skönt att leva
— vilken strålande, orimligt
obeskrivligt vacker dag!

Men vad är det, hör, det fnissar
bortom holmarne vid näset,
vad är det för sällsam låt?
Är det flickor som i viken bada
eller är det
flickor i en båt?
Tio vita frökenhattar
stucko plötsligt fram ur vassen,
just där sundet vidgar sig,
tio skadeglada halsar
skrattade åt mig

Jag blev verkligen förargad
över denna skrattsurpris
men jag rodde ändå ditåt,
mitt i skocken satt ju själva,
själva självaste Alice.
Och jag reste mig i båten
och jag tog ett tag åt mössan,
ett förläget tag,
och jag rodnade och sade:
det är utmärkt vackert väder,
vacker väderlek i dag!

”Mycket sant och mycket snillrikt,
bravo, bravo, bravo, bra,
högst poetiskt, sant och snillrikt,
högst poetiskt, hahaha,”
skreko alla flickorna,
och de öste vatten på mig
och Alice var obarmhärtig,
hennes hjärta var som is,
och jag snubblade i båten
och jag föll på knä och sade
smärtefullt på Cæsars vis:
även du min, även du min,
även du, Alice!