Anders Bergman: Flickan i ögat – Fröding som bossanova

Här följer ett nytt inlägg av tonsättaren Anders Bergman, där han berättar om sin version av Frödings dikt ”Flickan i ögat”

För den långa diktsviten Flickan i ögat kändes det relevant med olika musikaliska inriktningar. Dock inte opera, som i Lars Edlunds tonsättning av verket, eftersom sådant är mig tämligen obekant.

I den första delen läste jag in en stillsamhet i reflektionerna kring hur tomt det blir, när människan i brist på ömhet och värme från andra får hålla till godo med kärleken till sig själv. Därvid hamnade jag i ett försök till sävlig, lätt gungande bossanova. Inom denna vackra genre verkade för övrigt två av mina musikaliska favoriter, sångerskan Astrud Gilberto och kompositören Antônio Carlos Jobim. En av Jobims storheter, som jag alltid finner eftersträvansvärd, är förmågan att få fram vackra, någorlunda lättillgängliga melodier till avancerade harmonier. På så sätt kan många lyssnare hitta något utifrån sin musikaliska förkunskapsnivå. I låtar som Quiet nights of quiet stars och The girl from Ipanema finns en tydlig och stark melodi, medan den som vill ha en utmaning i att hitta ackorden näppeligen behöver leta förgäves. Således föreföll det mig nödvändigt att åtminstone på något håll i mina tonsättningar ta intryck av de brasilianska musikidealen. Textmässigt såg jag mig nödgad att ta bort en del verser som svårligen skulle kunna nå fram till en nutida lyssnare. Istället tog jag mig friheten att göra refräng av versen ”Jag såg och såg – min egen min av clown, som är allena, hans vissna kind, hans trötta grin av fjasko på arena.” Förhoppningsvis kan diktens kärna ändå finnas kvar, i bästa fall kanske till och med förstärkas.

Del 2, i vilken berättarjaget bland annat beklagar sig över att till och med de prostituerade finner honom motbjudande, skulle med en stillsam melodi i moll kunna innebära ett frosseri i misär. Därför kändes alternativet med någon sorts jazzvals i dur mer passande. Det tyvärr inte alltför oväntade händelseförloppet i diktavsnittet har jag försökt ge en motsvarighet till i en melodirörelse där åtminstone den vane lyssnaren troligen hela tiden anar nästa ton. För texttrovärdighetens skull låter vi i Linje 3:s arrangemang Karl sjunga melodin, en roll som annars oftast tillfaller Klara.

I svitens femte del återvänder vi till identifikationen med och allusionerna på Narkissos, som älskade sin egen spegelbild. Dessutom lyfts tanken om att det, för att kunna uppnå lycka, är nödvändigt att låtsas vara någon annan. Jag törs inte säga om det var rytmen eller ord som inrimmet ”fjärrankällans brädd” (knappast Medelhavsreferenserna till Afrodite, kalifen eller just Narkissos i alla fall), men något förde mig till svensk folkvisa. Ett uttryck för det är bland annat användandet av dorisk skala, där till exempel D-ackordets ters f# får samspela med grundtonarten Am. Ett parti i moll följt av ett annat parti i parallelltonarten, i detta fall C dur, är en i sammanhanget vanlig struktur som förekommer i bland andra Vårvindar friska och Värmlandsvisan. Dessa musikaliska ideal har jag arbetat efter även i min tonsättning av En kärleksvisa.

Rollen som dialogpartner i och inspiration till Flickan i ögat tillskrivs servitrisen Vivi Petersson. I den mån diktsviten skildrar behovet av den icke-moraliserande tröst som Vivi ansågs erbjuda blir det inte minst tydligt i del 6, som inleds med raden ”Var välsignad, milda ömsinthet”. Här har jag försökt att anamma ett av mina favoritknep vid tonsättning, nämligen att liksom i smyg byta tonart under versens gång. Dels blir det ett sätt att komma bort från det förutsägbara, dels blir det ett sätt att försöka efterleva det jag ser hos Jobim. Så länge melodin blir tydlig kan låten lyfta ett snäpp till av att den sökande lyssnaren har något mer att upptäcka.

Johannes Anyuru får Frödingstipendiet av Uppsala studentkår

Vart tredje år delar Uppsala studentkår ut ett författarstipendium till Gustaf Frödings minne. 2017 går priset till poeten Johannes Anyuru.

”Med sitt levande och nydanande språk utforskar Johannes Anyuru angelägna ämnen som främlingskap och rotlöshet, förlust och kärlek. För detta har han kallats bard, storslagen vardagsskildrare, en verklig poet. Han har också varit nominerad två gånger tidigare så det är väldigt roligt att Uppsalas studenter röstade fram honom den här gången,” säger Max Stenberg ordförande för Uppsala studentkår i ett pressmeddelande.

När Gustaf Fröding låg på Uppsala hospital 1903 startade studenterna vid Uppsala universitet en nationell insamling för att trygga skaldens ekonomi efter utskrivningen. Tanken med insamlingen var att försörja Fröding så länge han levde. Efter hans död skulle kapitalet omvandlas till ett författarstipendium till hans ära. Insamlingen blev lyckad och 1923 delades det första priset ut till poeten Ola Hansson.

Stipendiet, som delas ut efter en omröstning bland universitets studenter, har genom åren bland annat tillfallit Nils Ferlin, Harry Martinsson, Birgitta Trotzig, Tage Danielsson och Astrid Lindgren. Stipendiet var i år på 150 000 kronor, vilket gör det till ett av Sveriges största litteraturpriser.

Stipendiet delas ut i samband med ett författarsamtal på Uppsala stadsbibliotek på fredag 20 oktober.

Samtliga mottagare av Gustaf Fröding-stipendiet

1923 – Ola Hansson

1926 – Vilhelm Ekelund

1934 – Jarl Hemmer

1941 – Hjalmar Söderberg

1942 – Nils Ferlin

1947 – Harry Martinson

1952 – Gunnar Ekelöf

1957 – Fritiof Nilsson Piraten

1962 – Evert Taube

1966 – Birgitta Trotzig

1969 – Tage Danielsson

1972 – Per Erik Wahlund

1975 – Göran Sonnevi

1978 – Tomas Tranströmer

1981 – Povel Ramel

1987 – Hans Alfredson

1990 – Astrid Lindgren

1993 – Jonas Gardell

1996 – Kerstin Ekman

1999 – Inger Edelfeldt

2002 – Agneta Pleijel

2005 – Johanna Nilsson

2008 – Sara Stridsberg

2011 – Liv Strömquist

2014 – Jenny Wrangborg

2017 – Johannes Anyuru

Ingegärd Sundell: Gustaf Fröding och jag i en skvallerdröm

Deltagarna på Frödingdagarna 2017 fick ta del av ett spontant framträdande av visartisten Ingegärd Sundell. Här berättar hon om sina tonsättningar av två av Frödings diktsviter.

Redan som liten blev jag kär i honom, men inte kunde jag som åttaåring ana att den förälskelsen skulle vara hela livet. Inte heller förstod jag då hela vidden av det livsöde dikten Ett gammalt bergtroll beskrev. Det var nämligen i den jag mötte honom första gången, den skald som jag sedan ständigt och återkommande fortsatt att möta, läsa och fördjupa mig i.

Än i dag står Gustaf Fröding främst på min rangordningslista över svenska diktare. Inte underligt då att jag som viskompositör lockats att tonsätta hans poesi. Men det tog tid innan jag vågade. Inte för att så många duktiga kompositörer gjort det tidigare, nej, det var mera rädslan att förstöra något som i sig är så musikaliskt att det inte behöver några andra toner. God lyrik har nästan aldrig skapats för att ge en tonsättare bärkraft eller för att låna glans åt en visartist – även om en och annan tycks tro det! Bra poesi kräver respekt och hänsyn. En melodi (som diktaren ju aldrig bett om) bör tillföra något. Åtminstone får den aldrig kännas tärande.

Nu dyker förstås en berättigad fråga upp: med all denna insikt, hur vågade jag ändå ge mig in i detta? Svaren är enkla. Frestelsen blev alltför stor. Jag kunde inte stå emot längre. Dessutom är jag inte rädd för utmaningar och vågar ta kritik, om den är konstruktiv.

Titeln på cd:n, EN SKVALLERDRÖM, kombinerar namnen på två diktsviter. En av dessa är En morgondröm. Mig veterligt har ingen tonsatt hela den diktsviten tidigare, vilket var en anledning till mitt val. Det främsta skälet är dock att jag tycker så mycket om den. Denna vackra beskrivning av kärlek har fascinerat mig ända sedan gymnasietiden. Min lärare i svenska som också älskade den, bad mig vid ett tillfälle att deklamera den för klassen. Först gav jag en sammanfattande beskrivning av Ariens land, innan jag därefter läste akt III och det mesta av akt IV. När några pojkar plötsligt fnissade till, talade jag rodnande om för min lärare att det fick räcka. Jag ville inte läsa mer. Han blev mycket besviken och försökte förgäves övertala mig att fortsätta. När jag gick tillbaka till min pulpet, kände jag mig nästan lika upprörd som första gången jag hörde berättas om åtalet mot Fröding.

Lyssna på ”Som en vind” ur ”En morgondröm”:

 

Den andra diktsviten som bidragit till cd-titeln är En skvallerhistoria. Den har som bekant ett helt annat anslag. En enda dikt har jag hört sjungas ur den. Å andra sidan hör man den gång på gång. Det är förstås Kafévisan jag tänker på, en sång som är helt ryckt ur sitt sammanhang. När jag första gången mötte visan i glada vänners lag, undrade jag över hur det gick för Fia Bergman och snusfabrikörn vid fru Anderssons hörn. Och vad hade hänt tidigare? Ingen visste, och ingen tycktes bekymra sig mer än jag. Nu finns mina toner till alla fem dikterna i sviten. Jo det stämmer, jag har också gett Kafévisan ny melodi, även om jag vet att det är Torgny Björks version som också i fortsättningen kommer att sjungas vid olika allsångsstunder.

Lyssna på ”Det förskräckliga levernet på kaféet”:

 

Två teman präglar hela urvalet i EN SKVALLERDRÖM: föreställningen om den rena kärleken samt häcklandet av människors hyckleri och fördomar.

Ytterligare fyra dikter av Fröding finns med. Jag har också smugit in tre helt egna skapelser i samma anda. De har hämtats från min cd HÄXBÅL, en visnovell om Saras strapatser och Vandas vedermödor.

Skvallerdröm

Efter mångårig tjänstgöring som lärare på olika stadier och journalist i olika medier, kan jag nu som pensionär helt ägna mig åt mina intressen att skriva, komponera och musicera.

Jag gav ut min första cd, visnovellen Häxbål, 1999. Ytterligare en cd, Om människor och andra djur, producerade jag år 2002. En skvallerdröm med mina tonsättningar av Frödings dikter kom 2011.

I december 2007 ederade jag barn- och ungdomsdeckaren Mr Nobody. I juni 2009 kom barn/ungdomsboken Nu befriar vi Elvis, sa sommarkatten Madonna baserad på ett manus till min (ännu ouppförda!) musikal, Absoluta Djur. En cd med berättelsens sånger bifogas både bok och manus.

På cd har jag också läst in min mors, Elly Hallgren, tre första böcker på mål från Österlen.

Med ovanstående i bagaget – och lite till – är jag ibland ute och sjunger och/eller föreläser.

Lite mer information finns på Wikipedia. På Soundcloud och Youtube, kan ni lyssna till en del sånger. Jag har dock inte hunnit lägga ut så många. Jag finns på Facebook, men har ingen hemsida än. Kontakta mig gärna via mail rutastrid@gmail.com eller tel 0701-480414.

Anne-Marie Urelid: Tankar efter Bokmässan 2017

Här följer ett inlägg av styrelseledamoten Anne-Marie Urelid, som mötte besökare i Frödingsällskapets monter under bokmässans alla dagar.

Visst blev årets bokmässa lite annorlunda än vanligt, med färre mässbesökare, färre utställare och en del oro kring hur det skulle bli under lördagen. Det var glesare i besökarleden under lördagen och kanske lite olustig stämning. Med facit i hand vet vi att allt gick bra och att de mörka krafterna inte tog över.

Men en hel del var också ”som vanligt” i Frödingmontern med diktläsning och samtal kring och om Gustaf. Det var många medlemmar, som passade på att hämta sina årsböcker; det var många som blev nya medlemmar (bl a flera ungdomar, vilket är extra glädjande) och det var många som passade på att önska en diktuppläsning. Att läsa Gustafs dikt tyst i sin ensamhet, att lyssna på en av alla fina tonsättningar eller att lyssna ”live” på en bokmässa – alla varianter har sin plats och det ena utesluter verkligen inte det andra. Det händer ofta att den upplästa dikten berör lyssnaren på olika sätt – det kan vara skratt och ibland även tårar (det sistnämnda i år vid uppläsning av En fattig munk från Skara och Vackert väder).

Vi hade som vanligt många intressanta möten och många intressanta samtal i montern. Björn Ranelid stannade till i montern och samtalade en lång stund. Han anser att de riktigt stora poeterna är Fröding, Ferlin och Dan Andersson. Anledningen till att han framhåller just dessa tre är främst det musikaliska. Sigrid Combüchen, årets Frödingmedaljör, besökte oss ett par gånger i montern och det uppskattar vi mycket. Dikten hon valde att lyssna till var ”Ett liv efter detta”. Naturligtvis deltog Frödingsällskapet även i år med programpunkter på scenen för de litterära sällskapen. På torsdagen inledde Tomas Sköld med att presentera Önskedikter, både årets årsbok ”Fröding Önskedikter” och Frödingmonterns ”live-performance” Önskedikten som sedan 20 år tillbaka innebär att mässbesökare får välja en dikt, som läses upp i montern.

Att Ingvar Karlsson och Björn Sandborgh på lördagen pratade om ”Sven-Ingvars i Frödingland” och tillsammans sjöng några av låtarna på skivan blev naturligtvis en höjdare! Uppskattat av de många åhörarna!

Och på söndagen pratade Fredrik Höglund om våra årsböcker och i synnerhet om årsböckers betydelse för litterära sällskap och för spridandet av kunskap om föremålet för sällskapet. Mycket intressant och viktigt inte bara för Frödingsällskapet.
Nästa år är vi tillbaka på Bokmässan – vi ser fram emot det!