Benkt Eriksson, ”K-märkte Benkt”, Karlstad, föddes 1922 i Taserud som son till Herman Eriksson och hans fru Lilly född Grafström.

Att heta Eriksson och vara född i Värmland förpliktigar: Bröderna Nils och John Eriksson i Långban, L.M. Eriksson i Värmskog och konstnärsläkten Eriksson i Arvika. I den sistnämnda släkten hittar vi Benkt. Hans farfar var ornamentsbildhuggaren och bonden Olof (Ola), bror till skulptören/ bildhuggaren Christian Eriksson. Till den välkända brödraskaran hörde även Karl, Mästerkarl kallad och Elis, kamrer i Bröderna Erikssons Möbelverkstad i Taserud och legendarisk historieberättare.

Många somrar tillbringade Benkt hos farfar Ola och farmor Kristin i Taserud i Arvika. Här fanns kusinerna och alla djuren, här fanns också humorn och kalasen tillsammans med bl.a. farfars bröder. ”Jag ångrar inte en dag i mitt liv”, berättar han i Nya Wermlands-Tidningen inför en av sina stora födelsedagar. Benkt utbildade sig till vapentekniker och som sådan kom han att engagera sig i den norska motstånds-rörelsen. Om tiden som motståndsman berättade han gärna, och 2006 blev han intervjuad om denna spännande tid i Sveriges Radio Värmland.

Benkt Eriksson lämnade vapenindustrin och blev lantbrukare. I förlängningen av detta yrke blev han sedermera distriktschef eller förvaltare, som han hellre presenterade sig, på Lantmännen i Alster utanför Karlstad. Här var han en mångårig och omtyckt chef. Inte långt från Alster, i Lungvik, byggde han sig en vacker gård. Benkt blev änkeman 2008. Med sin vackra Maj fick han två döttrar.

Under hela sitt verksamma liv ägnade sig Benkt Eriksson också åt kultur- och föreningsliv. Kultur och idrott var hans favoritintressen. Han sade sig tro att all kultur är god kultur: ”Kultur – det är kraft det”, hävdade han i samma tidningsintervju som ovan. Färjestad hade en hängiven supporter i Benkt. När Gustaf Fröding-sällskapet bildades 1969 på Alsters herrgård var han med och på så sätt kan man räkna honom till en av grundarna. Bland dem fanns också Rolf Edberg och Ingvald Rosenblad. I Gustaf Fröding-sällskapets styrelse blev han sedan en trogen ledamot. Under många år anförtroddes åt honom det viktiga kassörskapet. Ofta försåg han sällskapets styrelse med goda historier, tidningsurklipp och egna artiklar. 1994 avgick han ur styrelsen och utnämndes samtidigt till hedersledamot.

Om Frödingstenen i Alsterdungen talade Benkt gärna. Det var ju hans farfars bror

Christian Eriksson som hade ”gjort” den. Ibland guidade han olika sällskap på Alsters herrgård, Gustaf Frödings födelsegård, och tog då med sig gruppen till stenen. Här

berättade han att det tog Christian tio år att färdigställa stenen, som han hade hittat hemma i Taserud, och att den vägde 18 ton. Gärna citerade han dikten på en av stenens tre sidor: ”Och här är dungen, där göken gol, små töser sprungo här med bara fötter och trasig kjol att plocka dungens bär…”

K-märkte Benkt gjorde alltså skäl för sitt namn. K-märkt betyder ”Kulturhistoriskt värdefull”, ibland också bevarandevärd. Hus och byggnader kan man bevara, men människor skyddas som bekant inte av tiden. I minnet är Benkt Eriksson bevarandevärd. Och kanske nynnar han nu med i Gustaf Frödings dikt Vallarelåt:

Natten är nära och solskenet rymmer,
ser du på tjärnet hur töcknet står!
Skuggan förlänges, förtätas och skymmer,
snart över skogarne mörkret når.

Mörk sover tallen, mörk sover granen,
dovare sorlar en bergbäcks fall.
Fjärmare klingar den höga sopranen.
vallar och går och går vilse i vall.

För Gustaf Fröding-sällskapet
Barbro Järliden