Trubaduren, tonsättaren och Frödingmedaljören Torgny Björk har gått ur tiden. Han föddes 1938 i Stockholm och intresset för visdiktning växte sig starkt på tidigt 60-tal, när han lärde känna både Cornelis Vreeswijk, som han delade klass med på socialhögskolan och Fred Åkerström. Han blev tillsammans med dem en del av den starka visscenen under 1960-och 70-talen. Som trubadur gjorde han sig ett namn som Herr T och han framträdde under många år med gruppen Herr T och hans Spelmän.
I förordet till notboken Gustaf Fröding, 30 dikter med musik av Torgny Björk (Stockholm: Författarförlaget, 1979) berättar Torgny Björk att hans intresse för att ge melodier till Gustaf Frödings dikter började som en utmaning från en vän som tyckte att Skalden Wennerbom, med sin komplicerade uppbyggnad, verkade vara en närmast omöjlig dikt att tonsätta. Björk tog sig an utmaningen med entusiasm och just tonsättningen av Skalden Wennerbom hör till hans mest älskade. Han hade med detta vänt blicken mot Fröding och det skulle bli många fler tonsättningar av hans dikter.
Min egen personliga relation till Torgny Björk fick sin start på sent 80-tal, när min far Urban Andersson var med och arrangerade en Frödingfest i Mangskog, där det stående inslaget under några år var min farfar Anders Anderssons Frödingspel, som sattes upp och spelades med lokala Frödingentusiaster. På en av kvällarna där uppträdde Torgny Björk för ett så knökfullt hus som det kunde bli i Mangskog på 80-talet. Han framförde sitt eget mycket uppskattade Frödingprogram och deltog därefter ända långt in på småtimmarna i spontan allsång i Hembygdsgården. När han handtackade för kvällen tryckte han ett kassettband, som ju var det som gällde då, i handen på pappa.
Den kassetten, med inspelningar av Björks tonsättningar där han själv sjöng tillsammans med Jeja Sundström, gick varm hemma. För min del blev det en introduktion till en del av Frödings diktning som jag innan det inte var särskilt bekant med. Torgny Björk hade under åren utvecklats till en beläst Frödingkännare och hans tonsättningar har satt ljuset på många av de dikter som inte hör till Frödings mest kända och lästa. Så även om vi hittar en tonsättning av En Kärleksvisa bland hans visskatt, finns det även möjlighet att t.ex. både stifta bekantskap med Stadens Löjtnantoch följa med på Lycklandsresan. Visor som Tröst och Elin i Hagen får man idag betrakta som visklassiker och de återfinns inte sällan i böcker med svenska visor.
Torgny Björk tilldelades Frödingmedaljen 1980 och det är mycket lätt att förstå varför när man hör hur han med stor musikalitet, med sin karakteristiska starka stämma och sin stora förståelse för de melodier som det känns som om han mejslade fram ur Frödings dikter, framför sina tonsättningar. Han satte sin egen färg på en mindre belyst del av Frödings diktskatt. För den gärningen kommer han alltid att vara en del av Frödings kulturarv och som sådan saknad men framför allt älskad.
Johan Andersson
Styrelseledamot i Gustaf Fröding-sällskapet