”Önskedikten” är ett stående nummer i Gustaf Fröding-sällskapets monter på bokmässan i Göteborg. Varje år har hundratals dikter lästs i montern och vad som önskas varierar väldigt. Vissa mässbesökare vill höra klassiker som Strövtåg i hembygden, Våran prost eller Ett gammalt bergtroll. Andra vill överraskas av något de aldrig hört förut. Värmlänningar i förskingringen vill ofta höra någon riktig tungvrickare ur Räggler och paschaser, medan riktigt inbitna Frödingvänner återkommer från år till år för att önska något riktigt klurigt.
Idag passerades en milstolpe när den 4000:e dikten önskades. Det var en av de flitigaste önskediktsuppläsarna, Frödingsällskapets vice ordförande Tomas Sköld, som fick läsa dikten och önskade gjorde Eva Lundgren. Och vad hon ville höra? Våran prost!
Våran prost
är rund som en ost
och lärd som själva den onde,
men gemen likväl
och en vänlig själ
och skäms ej, att far hans var bonde.
Han lever som vi
och dricker sitt kaffe med halva i
som vi
och ratar icke buteljen,
älskar mat som vi
och är lat som vi
– men annat är det vid helgen.
Så fort han får prästrocken på,
vi andra känna oss ynkligt små,
men prosten likasom växer,
för då är han prost från topp till tå
och det en hejdundrande prost ändå
i stort pastorat med annexer.
Jag glömmer väl aldrig i all min dar,
hur vördig han var
här om sistens i kappan och kragen,
hur världens barn
han malde i kvarn
och läste för köttet lagen!
Och prosten grät
– tacka för det,
han talte om yttersta dagen!
Och alla gräto vi ymnigt med,
ty köttet sved
och själen var allt satt i klämma.
Och kyrkrådet smög sig med ryggen i kut
vid tjänstens slut efter prosten ut,
ty rådet var kallat till stämma.
Men det förståss,
vi repade oss,
när prosten klarade strupen
till sist och sade: ”välkomna
till smörgåsbordet och supen!”