På bokmässan i Göteborg kommer varje år c:a 200 besökare till oss för att de vill Höra en dikt av Gustaf Fröding. De äldre har ofta ett minne av hur en äldre släkting läste Gustaf för dem.
Han hör till de poeter som kan njutas i tre dimensioner; när du läser tyst, när du hör en bra tonsättning eller när du hör någon annan läsa.
Jag har mina favoriter bland röster. När månadens talbok kom till far kollade jag om Ulf Palme var inläsare. Då var jag 10 år. Först många år senare, 1985 närmare bestämt, hörde jag honom läsa Frödings underbara Tröst. Det året var årsboken en kassett framtagen av Knut Warmland och Axel Breitholz. Värd att lyssna på igen och igen. Där finns många andra stora röster från radions arkiv.
1994 kom nästa kassett, den som Fredrik skrev om i sin blogg i går. De fire khärera är mästarna Bertil Carlsson, den nyss bortgångne Stig Torstensson, Urban Andersson och dialektläsningens kung Fridolf Bergström. Jag hörde honom live en enda gång. Mitt politiska ungdomsförbund hade bjudit in honom till Spikgården för julavslutning. Julafta i harrgårsköke oförglömligt. Det var 1961
2007 kom sedan Håkan Hagegårds urval Hör Fröding som årsbok och CD. Där återkommer Fridolf och många andra klassiska röster.
Men kvinnorna som recitatörer får vänta till jubileumsårets Guschelôv för Gustaf. Men då är de sex stycken. Carina Ekman får representera dem. Nu är den ju på mål. Därför saknas min mångåriga önskediktskollega Barbro Järliden – drottningen av Saba.
På den CD:n finns en annan kär vän – Per Elam. För mig är han alltid förknippad med Nypenrosa.
En annan röst som saknas av dialektskälet är Rikard Wolf. Hans En ghasel på födelsedagen 22 augusti 2010, kan jag återskapa i minnet när som helst.
Och det är nog de rösterna, de djupa och varma som Ulf Palmes och Rikards, som betyder mest för mig.