Gustaf Fröding-sällskapet har beslutat att i år 2018 tilldela sällskapets hedersmedalj till två personer som starkt bidragit till att vårda och främja arvet efter nationalskalden Gustaf Fröding. De två är och Björn Bihl och Urban Andersson.
Gustaf Fröding-sällskapet hävdar att Björn Bihls forskning är av stor betydelse för förståelsen av Gustaf Frödings författarskap och tydliggör hans språkliga behärskning och stilistiska geni.
Urban Andersson tilldelas Gustaf Fröding-sällskapets hedersmedalj för att han genom ett mångsidigt och mångårigt engagemang har förmedlat kunskap om skaldens liv och verk och med stolthet bidragit till att bevara minnet av den västvärmländske Gustaf Fröding.
Medaljerna kommer att överlämnas i samband med Frödingdagarna på Alsters herrgård 18-19 augusti.
Björn Bihl
Björn Bihl är docent och verksam som universitetslektor vid Karlstads universitet. Han har ägnat en stor del av sin forskning åt Gustaf Fröding och Frödings förhållande till språket. Hans senaste bok om Frödings språk och diktning ”Med stänk av dialekt – Dialektala och andra stilistiska drag i Frödings riksspråkliga dikter ”, behandlar dialektala och andra stilistiska drag i Frödings riksspråkliga dikter.
Björn Bihl är dialektolog och är väldigt fascinerad av dialekt och talspråk och hur det blir till skrift. Det har skrivits och forskats mycket om Fröding som person, men hans språk – det som gör honom till den han är som diktare – har det inte forskats särskilt mycket om. Björn Bihl menar att detta är märkligt och undrar varför. Han funderade mycket kring vad det är som gör att Gustaf Fröding kunde gjuta sådant liv i språket. Vad är det som gör att man tar till sig materialet, lever sig in i det och blir så berörd att man känner doften av skogen, av marken och ser årstiderna framför sig fastän det inte är utskrivet? Att skriva på dialekt ger ofta must och märg till framställningen så att den blir levande och doftande konkret.
På 1890-talet uppfattades det inte som konstigt, utan närmast som kutym att skriva dikter på mål. Det som Fröding gör, tillsammans med bland andra Jeremias i Tröstlösa, är att skapa litteratur av det. Och han gör det på ett inkännande och försoningsfullt sätt, säger Björn Bihl. Gustaf Fröding värjer sig mot överhetsperspektivet och är mycket medveten om att han, även om han också talade dialekt, inte är densamme som drängen, bonden eller pigan i dikterna. Idag är det nästan utdött i Sverige att skriva på dialekt, medan det i Norge däremot fortfarande är mer levande. Och det är i områdena som gränsar mot Norge, till exempel Värmland och Jämtland, som det fortfarande finns kvar.
Urban Andersson
Urban Andersson är lärare och poet från Mangskog och uppvuxen med de lokala traditionerna kring Gustaf Frödings tid i bygden. På sin tolvårsdag fick han läsa Mangskogsbornas hyllning till Fröding vid det stora 100-årsfirandet 1960. Hyllningen var skriven av pappa Anders Andersson, Frödingmedaljör 1989.
Under hela sitt liv har den mångsidige Urban Andersson varit en viktig kraft för att hålla minnet av Gustaf Fröding levande i västra Värmland. Som recitatör och aktör har han medverkat i otaliga arrangemang, inte minst i uppsättningarna av faderns olika Frödingspel och Frödingpromenaden mellan Mangskog och Brunskog, som var en årlig tradition på 1970- och 80-talen.
Som hembygdskännare och författare har Urban Andersson i en rad böcker medverkat till att dokumentera de lokala traditionerna kring personer och platser som förekommer i Frödings värmländska diktning. Det senaste exemplet på detta är årets årsbok Över bygden låg tindrande stjärnfager natten, där han i ett kapitel beskriver vad Gustaf Fröding betytt för bygden.
Som folkmålsdiktare verkar Urban Andersson i Gustaf Frödings efterföljd och utnyttjar mangskogsmålet för både humor och allvar. Genom sitt samarbete med poetkollegan och översättaren Mike McArthur har Urban medverkat till att förmedla Fröding även till en internationell publik.