Jag minns inte riktigt när jag blev intresserad av Gustaf Fröding. Alltså när jag själv blev det, på riktigt. För ända sen jag var liten nämndes hans namn av min familj och mina släktingar med en sån märklig kombination av självklarhet och vördnad att det inte riktigt gick att värja sig.
Så det tog mig ganska lång tid innan jag förstod det stora i att han faktiskt var väldigt intimt förknippad med både Mangskog och Brunskog och samtidigt känd i hela Sverige och till och med internationellt.
Jag ville gärna läsa mer om det, mer om hur hans kopplingar till hembygden såg ut. Men även om det fanns en del skrivet var det svårt att få någon samlad bild ur det perspektivet.
När jag blev äldre tyckte jag att det var en brist, att någon borde skriva en bok om det märkvärdiga i att en av svensk litteraturs största skrivit så mycket om västra Värmland. Tanken slog mig till och med att om ingen annan gör det kanske jag borde göra det själv. Men tiden går och man varken hinner eller har energi att göra allt man vill. Det förblev en dröm.
Och drömmar som aldrig besannats kan ju också vara vackra att få, som någon visst skrivit något om.
Men så träffade jag Fredrik Höglund som också är inbiten Frödingälskare med rötter i Västvärmland. Och när han fick reda på att jag var från Arvika och med rötter i Mangskog sa han nästan direkt att han hade en dröm om att det skulle skrivas en bok om Frödings tid där. Samma dröm.
Vi började drömma tillsammans.
Och även fundera på möjliga författare. Vi kom på några namn, men tanken hade nog legat där för länge hos oss båda för att vi helt skulle släppa iväg det från oss själva.
Så här är vi nu. Tillsammans hade vi energin. Och när vi fick med oss tyngd och expertis i form av Kerstin Thompson, Urban Andersson och även Göran Bryntesson och Anita Stjernlöf-Lund så var det helt plötsligt ingen dröm längre.
Den8/7 släpper vi boken vid en release i Mangskog.
Så nu finns den, boken som jag ville läsa. Jag förstår förstås att sannolikheten att den ska väcka samma intresse hos unga idag, som den hade gjort hos en yngre mig, är liten. Men OM det ändå i framtiden finns en liten Frödingnörd nånstans i västra Värmland som förundras på samma sätt som jag gjorde och undrar om det finns någon bok att läsa om det är svaret numera “ja”.
Det gör mig faktiskt barnsligt glad.
Johan Andersson