Någonstans hade jag läst att Fröding inte tänkte sig de retsamma fröknarna i ”Vackert väder” fullt så oskuldsfulla som vi uppfattar dem idag. Snarare tvärt om. Men var hade jag läst det? Ikväll hittade jag svaret i min egen bokhylla.
Vi som idag läser dikten ”Vackert väder” ur Frödings debutsamling ”Gitarr och dragharmonika”, ser nog ungefär samma tavla för vårt inre. Lite olika detaljerad bara, beroende på hur väl vi känner landskapet. Först det underbara naturmåleriet, sedan de retsamma flickorna i båten.
Min personliga bild av ”Vackert väder” är ett collage. Först utsikten man möts av från 61:an mellan Karlstad och Arvika, just när man har kommit över krönet för att ta sats ner mot korsningen vid bensinmacken i Vikene. På andra sidan sjön står hon fortfarande. Brunskogs kyrka, grann som en bondbrud.
Och så utsikten från motsatta stranden, från Skutboudden. Holmar som simmar som vikingaskepp i Värmelns vatten.
Sist båten, med kyrkan i bakgrunden. Men solen steker inte hett över scenen, det är kvällssol. Och i båten sitter inga fnissiga flickor i vita hattar, utan Sven-Ingvars orkester. Långhåriga och med stora polisonger i den vitmålade ekan, för det är omslaget till LP-n ”I Frödingland” som har smugit sig in i min bild.
Hur din bild ser ut vet jag ju inte, men jag tror som sagt inte att den skiljer sig särskilt mycket från min, mer än i detaljer.
Sekelskiftesläsaren däremot, lär ha tillgång till helt andra bilder, som gått förlorade för oss idag. I Knut Warmlands bok ”Den sorgsne skrattarn” hittade jag ikväll det där textstället som jag letat efter så länge. Han citerar Ingvar Holm, litteraturvetare, professor och på 80-talet domare i Kvitt eller dubbelt:
”I fotoateljéerna i slutet av 1800-talet fanns två fonder för porträttmontage, det ena var en båt på studions golv där flickor placerades införda sjömanskrage och mössa. Arrangemanget betecknade ett stadium i erövringen av naturen men också associationen: ensam ombord med lystna karlar. Det andra var ännu mera skabröst, en målad fond av flickor som badade i viken, nakna så när som på punktvis oskärpa i bilden. Istället för ansikten fanns utskurna hål där fotokunderna skulle placera sina ansikten. Fnittriga väninnor beställde foto av sig själva – ’flickor som bada’ och ’flickor i en båt’. [—] Är det flickor som i viken bada / eller är det / flickor i en båt? Alla som läste detta när dikten var ny fick här en känsla av att åka slänggunga. Efter all poetisk verklighet rutschade man in i det mondäna, välbekanta fotoarrangemanget av flickor i mäns uniformer och flickor i viken i lånad nakenhet. [—] Men det är länge sen. De gamla fotofrivoliteterna har lämnat dagens associationer. – Detta skedde redan när seklet var ungt. Därmed upphörde Vackert väder att vara precis den dikt som den var från början.”
Förlusten är väl inte enorm för oss som inte har alla nycklarna till dikten. Den är fortfarande en av de stora i svensk poesi. Men just därför vore det så roligt att få se de där kulisserna!
Vad var det för en bild som dök upp i Frödings huvud strax innan ekan med de tio vita frökenhattarna fram upp bakom vassen?
Och kan det rent av vara så att verklighetens Alice, Frödings förälskelse Hildegard Alstermark, besökte fotografen tillsammans med sina systrar?
Vackert väder
Klar låg himlen över viken,
solen stekte hett,
och vid Haga ringde Hagas
gälla vällingklocka ett.
Brunnskogs kyrka stod och lyste
som en bondbrud, grann och ny.
Över björkarne vid Berga
som ett hattflor på en herrgårdsfröken
svävade en skyOch som jättelika nämndemän,
samlade till häradsting,
stodo skuldra emot skuldra
mörka höjder runt omkring,
och som högtidsklädda långskepp
summo Värmelns holmar fram,
över stäven susa granar,
alar susa över toften,
tallar över akterstamGamle Hurra stod på branten
vid sin stugudörr,
kanske i hans gamla hjärta
lyste solen, lyste livet
litet varmare än förr.
Gamle Hurra, gamle Hurra,
kanske tänkte han som jag:
det är ändå skönt att leva
— vilken strålande, orimligt
obeskrivligt vacker dag!Men vad är det, hör, det fnissar
bortom holmarne vid näset,
vad är det för sällsam låt?
Är det flickor som i viken bada
eller är det
flickor i en båt?
Tio vita frökenhattar
stucko plötsligt fram ur vassen,
just där sundet vidgar sig,
tio skadeglada halsar
skrattade åt migJag blev verkligen förargad
över denna skrattsurpris
men jag rodde ändå ditåt,
mitt i skocken satt ju själva,
själva självaste Alice.
Och jag reste mig i båten
och jag tog ett tag åt mössan,
ett förläget tag,
och jag rodnade och sade:
det är utmärkt vackert väder,
vacker väderlek i dag!”Mycket sant och mycket snillrikt,
bravo, bravo, bravo, bra,
högst poetiskt, sant och snillrikt,
högst poetiskt, hahaha,”
skreko alla flickorna,
och de öste vatten på mig
och Alice var obarmhärtig,
hennes hjärta var som is,
och jag snubblade i båten
och jag föll på knä och sade
smärtefullt på Cæsars vis:
även du min, även du min,
även du, Alice!