I dag blev det nytt dagsrekord igen. Vi läste 156 stycken. Den 3000:e nåddes med råge. Det blev Vargsång önskad av den unge värmlänningen Christian Umeland. Samma gäng som i går nu förstärkt med Maj Lis Falck. Allan och Kjell K spurtade inför hemresan, Allan så till den grad att han läste tre dikter under lunchen på begäran. Det är samma dikter i toppen men Dumt folk har sällats sig till toppen. Vi läste hela fyra aldrig tidigare lästa. Studentkårens dotter, som märkligt nog aldrig lästs förut, Farväl (efter Byron), Sigurd Jorsalafar och Förola till Räggler å Paschaser Boka numra 1. Nu har Kjell och Allan åkt hem. Tack för en sagolik insats. Vi hade många härliga möten med unga och äldre. Flera gånger ledde dikten till tårar hos åhöraren. Minnen väcks och många fina samtal blir det.
I dag hade vi också vårt första scenprogram på sällskapens scen. Barbro och jag gav en kortversion av vårt program Orienten i Frödings diktning. I morgon kommer Björn o Anna Sandborgh.
Mando Diao ligger alltjämt etta på Svensktoppen och har just annonserat att man ger sig ut på folkparksturné i sommar med musiken från skivan Infruset. Vinterturnén med albumet var i kortaste laget, men i en TT-intervju öppnar Björn Dixgård för att det kan bli fler låtar på programmet. ”Vi har repat in några nya saker, bland annat en Sibeliustolkning. Det kanske blir mer sånt.” Det gillar jag att höra!
Sibeliustolkningen var faktiskt min största upplevelse under konserten. Bland de sista numren i programmet hade man lagt in den enda låten som inte var hämtad från skivan och inte var tonsatt av duon Norén/Dixgård. Jean Sibelius magiska tonsättning av Gustaf Frödings märkliga dikt ”Säv, säv, susa” ur samlingen ”Nya dikter” från 1894.
Säv, säv, susa,
våg, våg, slå,
I sägen mig var Ingalill
den unga månde gå?
Hon skrek som en vingskjuten and, när hon sjönk i sjön,
det var när sista vår stod grön.De voro henne gramse vid Östanålid,
det tog hon sig så illa vid.De voro henne gramse för gods och gull
och för hennes unga kärleks skull.De stucko en ögonsten med tagg,
de kastade smuts i en liljas dagg.Så sjungen, sjungen sorgsång,
I sorgsna vågor små,
säv, säv, susa,
våg, våg, slå!
Låten introducerades som en hyllning till Fröding och Jussi Björling och framfördes med Jussis porträtt som fond. Helt taget ur sitt sammanhang, tyckte någon av recensenterna. Men för mig kan det inte bli mer logiskt. Genom att sjunga in Sibelius tonsättning har Borlängesonen Jussi Björling blivit en del av Frödings konstverk ”Säv, säv, susa”. Åtminstone för den som likt Mando Diao har sina rötter i Borlänge. Det är lika logiskt som att jag och många med mig aldrig helt kommer att kunna skilja ”Det var dans borti vägen” från Helfrid Lamberts melodi och åtminstone höra ett eko av Sven-Erik Magnussons röst när jag läser den.
[Klippet har tagits bort från YouTube]
Hör Jussi sjunga ”Säv, säv, susa” på YouTube!
Om inte Sibelius hade hunnit före och om inte Jussi Björling hade levererat sin odödliga inspelning, tror jag att den hade ingått på skivan ”Infruset” i tonsättning av Norén/Dixgård. Det hör till samma typ av Fröding-texter som man valde att tonsätta till albumet ”Infruset”. Men är man från Borlänge kan man inte runda Jussi Björling.