Gustaf Fröding-sällskapets förhoppning var i det längsta att traditionen med diktläsning vid Frödingstatyn i Karlstad skulle kunna återupptas efter pandemiuppehållet 2020, men tyvärr har vi måste ställa in programmet även detta år.

Beslutet fattades med mycket kort varsel och Gustaf Fröding-sällskapets styrelse ber om ursäkt till de medlemmar som inte har nåtts av informationen i tid!

Gustaf Fröding-sällskapets hedersmedalj tilldelas i år kompositören och musikförläggaren Urban Dahlberg, för hans insatser för att befästa nationalskalden Gustaf Frödings position i den svenska körrepertoaren.

Urban Dahlbergs stora körverk ”Syskonkärlek” utspelar sig på Cecilia Frödings dödsdag, då hon återser sin tidigare bortgångne bror i himlen. I ”Syskonkärlek” blandas tonsatta dikter med recitation och ett biografisk samtal mellan syskonen. Körverket publicerades 2018 och framfördes bland annat på Frödingdagarna på Alsters herrgård 2019.

2021 har syskonkärlek släppts på skiva med Gustaf Sjökvists kammarkör och syskonen Carina Ekman och Leif Persson som recitatörer. Albumet finns även tillgänglig på strömningstjänsten Spotify.

Hör ”Syskonkärlek” på Spotify

Urban Dahlberg kommer att dekoreras med medaljen i samband med firandet av Frödingdagarna på Alsters herrgård den 21 augusti, ett evenemang som i år 2021 kommer att ske digitalt.

Eva Runefelt

Frödingdagarna 2018 gästades av konstnären Maria Andersson, som hade fördjupat sig i historien om hur Gustaf Frödings dikt ”Tre trallande jäntor” tagit sig, med hjälp av Felix Körlings tonsättning, ända till Istanbul. Sedan dess har Maria återvänt till Alster och till Frödings dikt flera gånger.

Med stöd av Region Värmlands projekt ”Artist in Recidence Värmland” har Maria skapat ett nytt konstverk, ”En parkfantasi”, som är en ”platsspecifik ljudpromenad i fyra kapitel”. Konstverket finns på webbplatsen www.parkfantasi.se och är tänkt att upplevas på fyra olika platser i parken kring Alsters herrgård, eller hemma hos lyssnaren. Oavsett var man befinner sig lyssnar man med hjälp av sin mobiltelefon eller dator.

Gå till www.parkfantasi.se och lyssna på konstverket!

I samband med konstverkets vernissage arrangerades ett panelsamtal i herrgårdsparken. Utöver konstnären Maria Andersson själv, deltog Gustaf Fröding-sällskapets vice ordförande Fredrik Höglund och poeten Sara Falkstad. Samtalet kom att handla om så skilda saker som gränsen mellan natur och kultur, Frödings diktning, ungdomsnöjen på 1880-talet och turkiskt supporterkultur. Vernissagen avslutades med en konsert av duon Lerin-Hystad, som framförde ett stycke där parkens träd var med och styrde instrumenten.  

På Region Värmlands webbplats finns mer information om konstverket ”En parkfantasi” och projektet ”AiR Värmland”:

En parkfantasi på Alsters herrgård. Filmat vernissagesamtal (9 juni 2021)
En parkfantasi på Alsters herrgård sommaren 2021 (18 maj 2021)
AiR Värmland på Alsters Herrgård (31 maj 2021)

Mer information om Maria Andersson finns på webbplatsen www.mariaandersson.net

Trubaduren, tonsättaren och Frödingmedaljören Torgny Björk har gått ur tiden. Han föddes 1938 i Stockholm och intresset för visdiktning växte sig starkt på tidigt 60-tal, när han lärde känna både Cornelis Vreeswijk, som han delade klass med på socialhögskolan och Fred Åkerström. Han blev tillsammans med dem en del av den starka visscenen under 1960-och 70-talen. Som trubadur gjorde han sig ett namn som Herr T och han framträdde under många år med gruppen Herr T och hans Spelmän.

I förordet till notboken Gustaf Fröding, 30 dikter med musik av Torgny Björk (Stockholm: Författarförlaget, 1979) berättar Torgny Björk att hans intresse för att ge melodier till Gustaf Frödings dikter började som en utmaning från en vän som tyckte att Skalden Wennerbom, med sin komplicerade uppbyggnad, verkade vara en närmast omöjlig dikt att tonsätta. Björk tog sig an utmaningen med entusiasm och just tonsättningen av Skalden Wennerbom hör till hans mest älskade. Han hade med detta vänt blicken mot Fröding och det skulle bli många fler tonsättningar av hans dikter.

Min egen personliga relation till Torgny Björk fick sin start på sent 80-tal, när min far Urban Andersson var med och arrangerade en Frödingfest i Mangskog, där det stående inslaget under några år var min farfar Anders Anderssons Frödingspel, som sattes upp och spelades med lokala Frödingentusiaster. På en av kvällarna där uppträdde Torgny Björk för ett så knökfullt hus som det kunde bli i Mangskog på 80-talet. Han framförde sitt eget mycket uppskattade Frödingprogram och deltog därefter ända långt in på småtimmarna i spontan allsång i Hembygdsgården. När han handtackade för kvällen tryckte han ett kassettband, som ju var det som gällde då, i handen på pappa.

Den kassetten, med inspelningar av Björks tonsättningar där han själv sjöng tillsammans med Jeja Sundström, gick varm hemma. För min del blev det en introduktion till en del av Frödings diktning som jag innan det inte var särskilt bekant med. Torgny Björk hade under åren utvecklats till en beläst Frödingkännare och hans tonsättningar har satt ljuset på många av de dikter som inte hör till Frödings mest kända och lästa. Så även om vi hittar en tonsättning av En Kärleksvisa bland hans visskatt, finns det även möjlighet att t.ex. både stifta bekantskap med Stadens Löjtnantoch följa med på Lycklandsresan. Visor som Tröst och Elin i Hagen får man idag betrakta som visklassiker och de återfinns inte sällan i böcker med svenska visor.

Torgny Björk tilldelades Frödingmedaljen 1980 och det är mycket lätt att förstå varför när man hör hur han med stor musikalitet, med sin karakteristiska starka stämma och sin stora förståelse för de melodier som det känns som om han mejslade fram ur Frödings dikter, framför sina tonsättningar. Han satte sin egen färg på en mindre belyst del av Frödings diktskatt. För den gärningen kommer han alltid att vara en del av Frödings kulturarv och som sådan saknad men framför allt älskad.

Johan Andersson
Styrelseledamot i Gustaf Fröding-sällskapet

Gustaf Fröding-sällskapets hedersordförande Kjell Fredriksson har avlidit. Kjell var en bärande del sällskapets styrelse under flera decennier. 2012 utnämndes han till hedersordförande och var aktiv i styrelsearbetet in i det sista. Barbro Järliden tecknar, tillsammans med Ingemar Eliasson och Björn Sandborgh, minnet av en kär vän och kollega.

Hedersordförande Kjell Fredriksson vid årsmötet 2012

Bort gå de, stumma skrida de

en efter en till skuggornas värld…

Det är ingen händelse att jag börjar denna text med Verner von Heidenstams dikt Gustaf Frödings jordafärd. Dikten för tankarna till att en gestalt av stora mått gått ur tiden. I det här fallet gäller det en lärdomsgigant på många områden också när det gäller Gustaf Fröding: Kjell Fredriksson i Karlstad är död. Att Kjell och hans fru Eva, framstående bibliotekarie, dött denna vår under två månader är ofattbart.

Kjell Fredriksson föddes i Bäckefors i Dalsland, ett landskap han aldrig slutade att tycka om. Hemorten var Dals Ed, där han växte upp som ende sonen i ett lantbrukarhem. I hemmet rådde trygghet och kärlek. Tidigt kom han att intressera sig för böcker och idrott, inriktningar som präglade hans vuxna liv. Han tog studenten och studerade sedan vid Göteborgs universitet. Efter examen var Kjell aktiv inom Sveriges Förenade studentkårer, där han 1967 fick i uppdrag att åka till Karlstad för att starta studentkåren vid den nyöppnade högskolefilialen. Efter några år som utredningssekreterare på Saco och AMS i Stockholm återvände han på tidigt 1970-tal till Karlstad, först som kultursekreterare och sedan som kulturchef i Karlstads kommun. I hela 31 år arbetade han inom kommunen och satte djupa spår inom kommunens olika verksamhetsområden. Den 1 juli 2002 gick Kjell i pension. Men han slutade inte att arbeta för kulturen, litteraturen och sidointresset idrotten.

Värmlands idrottshistoriska sällskap drog nytta av hans goda minne och berättartalang. Han var en ofta anlitad föredragshållare, innehade flera ordförandeposter och i Gustaf Fröding-sällskapet var han en engagerad och drivande ordförande. 2012 blev han hedersordförande.

Redan på 1970-talet började Kjell att samla på citat, så småningom kom han att kalla sina månatliga utskick till vännerna för ”Bra sagt – nå´t att tänka på”. När jag bläddrar i min nu välfyllda pärm kom det sista utskicket den 9 april i år med utgåva nummer 138. Detta samlande resulterade i en liten fin bok (2017) med titeln ”Författare okänd”– alltså bra sagt av en anonym person. Detta leder oss in på Kjell Fredrikssons författarskap. Debuten kom sent, han var 78 år: ”Minnenas långrev” 2015 och ”Ny minneslångrev” 2017, böcker som fick fina recensioner och resulterade i Föreningen Vämlandslitteraturs debutantpris. Ytterligare en bok hann han med, ”Stadgenörden” med nyttiga tips och anekdoter från hans långa erfarenhet av föreningsstyrelser.

Anekdoter, ja, Kjells huvud var fyllt av goda historier. Inget kalas blev misslyckat när Kjell var med. För alla tillfällen, kalas lika mycket som sammanträden, fanns plats för ett gott skratt.

En god, klok, generös vän med stor integritet har lämnat oss. Vi konstaterar med Heidenstam: ”Förunderligt stort är ett människoöde…”

Barbro Järliden, hedersledamot
Ingemar Eliasson, hedersordförande
Björn Sandborgh, ordförande

Vid årsmötet 25 mars omvaldes Björn Sandborgh som Gustaf Fröding-sällskapets ordförande för ytterligare ett år. Även ledamöterna Tomas Sköld, Magnus Henrichson, Birgitta Rosén, Gunilla Otto, Kerstin Thompson och Olle Österling fick förnyat förtroende av årsmötet och omvaldes på två år. Ny i styrelsen från och med i år är Mariana Eriksson.

När styrelsen konstituerade sig vid sitt sammanträde 6 maj gjordes en del  justeringar jämfört med förra året. Nya ledamoten Mariana Ericsson kliver in som sällskapets kassör. Mariana efterträder Birgitta Rosén, som dock behåller delar av sitt gamla uppdrag och fortsätter som ansvarig för vårt medlemsregister. Samtidigt lämnar Tomas Sköld över rollen som vice ordförande till Fredrik Höglund.

Därmed har styrelsen följande sammansättning under verksamhetsåret 2021 och fram till årsmötet 2022:

• Björn Sandborgh, ordförande
• Fredrik Höglund, vice ordförande
• Magnus Henrichson, sekreterare
• Mariana Ericsson, kassör
• Birgitta Rosén, medlemsansvarig
• Johan Andersson
• Malin Biller
• Anders Hjertén
• Miriam Kaukosalo
  
• Gunilla Otto
• Tomas Sköld
• Kerstin Thompson
• Anne-Marie Urelid
• Olle Österling

Utöver styrelsen deltar hedersordförande Kjell Fredriksson och hedersledamoten Barbro Järliden i styrelsenarbetet.

Här finns aktuella kontaktuppgifter till styrelsen.

Gustaf Fröding var ensam bror bland fyra systrar. För att väga upp systrarnas påverkan ordnade pappa Ferdinand så att Gustaf fick en jämnårig pojke till lekkamrat. Hur urvalskriterierna såg ut vet vi inte, men löjtnant Fröding tipsades av en av sina vänner i missionsförsamlingen, om att en pojke vid namn Adolf Lundbom kunde ha god inverkan på sonen. Tack vare honom har vi fått några unika inblickar i det frödingska familjelivet i Kristinehamn i slutet av 1860-talet.

Efter en lite tveksam inledning fann de två pojkarna varandra och de blev snabbt bästa vänner. De lekte från morgon till kväll och periodvis bodde Adolf Lundbom hemma hos Frödings, som ett slags fosterbror till Gustaf. Faktum är att hela familjen Fröding tog lille Adolf till sitt hjärta och han delade inte bara deras vardag, utan hade en självklar roll även i årets stora högtider. I en intervju i Karlstads-Tidningen har han berättat om Frödings julförberedelser.

Trots att familjen Fröding bodde mitt i stan hade de faktiskt en egen skog att hämta julgranen från. Skogen hörde till det lilla sommarställe som Ferdinand skaffat sig. Det låg i Sanna, som idag ligger mitt i Kristinehamn, men på 1800-talet låg det en bit utanför stan. Uppgiften att hugga granen föll på Gustaf och Adolf och pojkarna fick noggranna instruktioner om var tomtgränserna gick, för att inte riskera att den togs på grannens mark. Pojkarnas kvalitetsmedvetande gjorde dock att de kom långt utanför den egna skogen och de hann dessutom gå vilse, innan de hittade en gran som dög. Att granen hade tagits på förbjuden mark, var förhoppningsvis något som den samvetsömme Ferdinand Fröding hölls lyckligt ovetande om.

Julaftonen började med dopp i grytan och efter det skulle kaffebordet dukas, under stort hemlighetsmakeri av Adolf och Matilda. Ingen annan fick vara närvarande. Varje plats dukades med kaffekopp, den personliga julhögen med kaffebröd och ett grenljus. Grenljuset hade varje familjemedlem själv stöpt under advent, även om Gustaf ska ha fått stor hjälp av sin händigare fosterbror.

”Kaffet skulle drickas i skymningen; att den snart föll på ställde vi två nog om genom att rulla ned gardinerna och tända ljusen” berättar Adolf. ”Så slogs dörrarna upp och de andra fingo komma in i härligheten. Då slapp julglädjen lös och det blev gripande högtidligt medan ljusen tindrade, kaffet ångade och föräldrarna, mest modern, talade vackert om julen och dess betydelse.”

Efter kaffet var det dags att klä granen, vilket var Adolfs personliga hedersuppdrag. Julgranspyntet bestod av lite ”smått och gott” som Emilia Frödings svåger, kamrer Henrik Granroth, hade haft med sig från Karlstad. Nu väntade hela familjen spänt på att Adolf Lundbom skulle tända vaxljusen i granen. Det visste Adolf och Gustaf, så de passade på att smita hem till Adolfs egen familj några kvarter bort, för att hälsa på syskonen där.

När pojkarna efter en god stund kom tillbaka hem till Frödings, upprepades proceduren från julkaffet. Hela den förväntansfulla familjen fick vänta i ett mörkt rum, och när Adolf tänt julgransljusen slogs dörrarna upp under stort jubel. När den hade beundrats fick var och en, från den äldsta till den yngsta, klippa sig ett stycke julgodis ur granen, tills den var helt länsad.

Därefter följde julklappsutdelning, där Emilia och Ferdinand högläste julrim för familjen. När Adolf Lundbom 50 år senare tänkte tillbaka på rimmandet, ville han minnas att det var mor i huset som stod för de flesta alstren. Tyvärr minns han inget julrim av den blivande skalden, även om Gustaf nog ”var med på ett hörn”, som vännen uttrycker det.

Julaftonskvällen avslutades med gröt och lutfisk. Hela familjen åt tillsammans på nedervåningen, utom pappa Ferdinand, som ju hade extra stort behov av lugn och ro och därför åt själv på övervåningen. Sedan var det läggdags. Gustaf och Adolf sov i ena gavelrummet uppe på vinden. Förmodligen lyste det lilla vaxljuset en god stund uppe på vindskammaren även på julnatten, för Gustaf hade för vana att ligga och läsa riddarromaner till långt in på småtimmarna. Handlingen i boken fick nog Adolf lära sig redan på juldagen, för då skulle de litterära äventyren omsättas i lek.

Fredrik Höglund