Month: april 2013

Fredrik Höglund: En kärleksvisa – samma visa om och om igen

27 april, 2013 By Fredrik Höglund In blogg, nyheter / No Comments

En gång fick jag för mig att jag skulle räkna hur många versioner av ”Kung Liljekonvalje av dungen” jag kunde hitta på YouTube. Jag slutade räkna när jag kom upp i 22.

Det är inte stor skillnad på de 22 versionerna. Det framförs visserligen av allt från fullstora mans- och kammarkörer via dubbelkvartett ner till fyra finska ynglingar i källaren till ett studenthem. Men i allt väsentligt är det samma musikstycke som framförs – David Wikanders oöverträffade tonsättning, antingen i sättning för manskör eller blandad kör.

Letar man efter ”En kärleksvisa” (den som börjar med ”Jag köpte min kärlek för pengar”) får man ett annat resultat. Sex versioner dök upp, alla mycket olika. Sex kompositörer och sex mycket skilda uttryck.

Vi börjar med en av de största – Torgny Björk, som har gjort otaliga tonsättningar av Frödings dikter. I samband med 150-årsminnet av Skaldens födelse tog han initiativ till en konsert på Nybrokajen 11 i Stockholm. Jazzmusikerna Tommy Koverhult och Bernt Rosengren framför en instrumentalversion av ”En kärleksvisa”:

[Klippet har tagits bort från YouTube]

På Skeppsbron 11 var det sittande konsertpublik som gällde. När Broken Backs Blues Band tolkar samma dikt görs det inför ett gungande kroggolv:

[Klippet har tagits bort från YouTube]

Det är inte underligt att bluesmusiker har lockats av uttrycket i ”En kärleksvisa”. Några andra som lockats är de mollstämda vispopparna i Fredmans Pistoler, som tagit med dikten på sin skiva ”Korna har fyra magar och så är det också med ensamheten”:

[Klippet har tagits bort från YouTube]

När Georga (Georg Gustavsson) framför den klingar det mer av skandinaviskt vemod med understöd av Leonard Cohens ”Take this walz”:

[Klippet har tagits bort från YouTube]

Steget fullt ut till vals tog Daniel Stagno när har tonsatte ”En kärleksvisa” till sitt Fröding-album. Stagno själv sitter vid flygeln, medan barytonen Petteri Lehikoinen sjunger artikulerat:

[Klippet har tagits bort från YouTube]

Tonsättaren Karl-Gunnar Svenssons tonsättning har utelämnat texten, och går istället in för att få in Frödings känsla i sitt stycke:

[Klippet har tagits bort från YouTube]

Avslutningsvis – det går också bra att avnjuta ”En kärleksvisa” i Gustaf Frödings tappning:

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

Tomas Sköld: Gustaf på världsröstdagen

16 april, 2013 By Fredrik Höglund In blogg, nyheter / No Comments

På bokmässan i Göteborg kommer varje år c:a 200 besökare till oss för att de vill Höra en dikt av Gustaf Fröding. De äldre har ofta ett minne av hur en äldre släkting läste Gustaf för dem.
Han hör till de poeter som kan njutas i tre dimensioner; när du läser tyst, när du hör en bra tonsättning eller när du hör någon annan läsa.
Jag har mina favoriter bland röster. När månadens talbok kom till far kollade jag om Ulf Palme var inläsare. Då var jag 10 år. Först många år senare, 1985 närmare bestämt, hörde jag honom läsa Frödings underbara Tröst. Det året var årsboken en kassett framtagen av Knut Warmland och Axel Breitholz. Värd att lyssna på igen och igen. Där finns många andra stora röster från radions arkiv.
1994 kom nästa kassett, den som Fredrik skrev om i sin blogg i går. De fire khärera är mästarna Bertil Carlsson, den nyss bortgångne Stig Torstensson, Urban Andersson och dialektläsningens kung Fridolf Bergström. Jag hörde honom live en enda gång. Mitt politiska ungdomsförbund hade bjudit in honom till Spikgården för julavslutning. Julafta i harrgårsköke oförglömligt. Det var 1961
2007 kom sedan Håkan Hagegårds urval Hör Fröding som årsbok och CD. Där återkommer Fridolf och många andra klassiska röster.
Men kvinnorna som recitatörer får vänta till jubileumsårets Guschelôv för Gustaf. Men då är de sex stycken. Carina Ekman får representera dem. Nu är den ju på mål. Därför saknas min mångåriga önskediktskollega Barbro Järliden – drottningen av Saba.
På den CD:n finns en annan kär vän – Per Elam. För mig är han alltid förknippad med Nypenrosa.
En annan röst som saknas av dialektskälet är Rikard Wolf. Hans En ghasel på födelsedagen 22 augusti 2010, kan jag återskapa i minnet när som helst.
Och det är nog de rösterna, de djupa och varma som Ulf Palmes och Rikards, som betyder mest för mig.

13906_10151456623468075_623927541_n[1]

Fredrik Höglund: Loppislycka med Trotzig och Michanek

15 april, 2013 By Fredrik Höglund In blogg, nyheter / No Comments

Min första årsbok var ett kassettband. Det kunde inte ha börjat bättre: ”Fire khärer läser Fröding”. Bondskt och grovt burleskt. De fyra karlarna var Urban Andersson, Fridolf Bergström, Bertil Ringsåker Carlsson och Stig Torstensson, som läste ett urval ur ”Räggler å paschaser”.

Böckerna som följde gjorde klart för mig att Gustaf Fröding-sällskapets skriftserie handlade om en varierad utgivning kring en mångsidig skald. Först kom ”Klipp av Hans Sax”, med urval av Frödings journalistiska alster, följd av en återutgivning av Olle Holmbergs ”Frödings mystik” från 1921 och essäsamlingen ”Jag! Utropar Fröding”.

Även min femte Fröding-årsbok var en återutgivning, nämligen Ove Mobergs sedan länge slutsålda klassisker ”Gustaf Fröding och Karlstad”. Vid det laget stod det klart för mig att jag inte bara såg fram emot framtida årgångar som skulle komma i brevlådan på hösten. Jag visste även att jag måste skaffa mig alla tidigare årsböcker!

Det har inte varit något systematiskt letande, men enträget och ibland tröstlöst. Det man redan har dyker upp hela tiden. Det ljusblåa andrabanket av Gustaf Frödings bibliografi känner jag igen på tjugo meters håll i en banankartong på en loppis. Om jag hade köpt alla jag hittat genom åren skulle de ha fyllt en egen bokhylla.

Andra kommer jag nog aldrig att hitta, som kassettbandet med dikt och musik från 1985.

De knepigaste att hitta är såklart de lägsta numren från tidigt 70-tal. Jag har ingen exakt kunskap om sällskapets medlemsutveckling genom åren, men jag gissar att årsbokens upplaga var något mindre innan Det var dans bort i vägen-effekten hade gett ordentligt utslag.

Men i lördags gjorde jag en riktigt lyckad loppisturné. Medan sonen tillbringade förmiddagen på barnkalas med bowling och burgare kunde jag i lugn och ro finkamma bokhyllorna på Karlstads loppisar och kom hem med två efterlängtade årsböcker.
Nummer två från 1970 var kanske den mest oväntade och därför största trofén. Men den som inte kunde låta sig vänta på att bli läst var nummer fem från 1973, Germund Michaneks ”Skalden och sköterskan, en bok om Gustaf Fröding och Signe Trotzig”.

Signe Trotzig var Frödings privatsjuksköterska från utskrivningen från Uppsala hospital fram till hans död i egna hemmet på Djurgården i Stockholm. I stort sett varje vecka rapporterade syster Signe till sin uppdragsgivare Cecilia Fröding om hur patientens vardag gestaltade sig.

I Germund Michaneks brevurval berättar hon om hur Fröding rör sig in och ut ur skuggorna, om uppskattade vänbesök av Karlfeldt och om plötsligt uppflammande skaparglöd innan döden slutligen befriade den plågade skalden.
Som tur är finns fortfarande några luckor kvar att fylla i bokhyllan. Förhoppningsvis väntar även upptäckter av nya sidor hos Fröding. Även om få skribenter har umgåtts så intimt med Fröding, som Signe Trotzig och Germund Michanek.