Fredrik Höglund: Mando Diao och Jean Sibelius gav mersmak

Mando Diao ligger alltjämt etta på Svensktoppen och har just annonserat att man ger sig ut på folkparksturné i sommar med musiken från skivan Infruset. Vinterturnén med albumet var i kortaste laget, men i en TT-intervju öppnar Björn Dixgård för att det kan bli fler låtar på programmet. ”Vi har repat in några nya saker, bland annat en Sibeliustolkning. Det kanske blir mer sånt.” Det gillar jag att höra!

Sibeliustolkningen var faktiskt min största upplevelse under konserten. Bland de sista numren i programmet hade man lagt in den enda låten som inte var hämtad från skivan och inte var tonsatt av duon Norén/Dixgård. Jean Sibelius magiska tonsättning av Gustaf Frödings märkliga dikt ”Säv, säv, susa” ur samlingen ”Nya dikter” från 1894.

Säv, säv, susa,
våg, våg, slå,
I sägen mig var Ingalill
den unga månde gå?
Hon skrek som en vingskjuten and, när hon sjönk i sjön,
det var när sista vår stod grön.

De voro henne gramse vid Östanålid,
det tog hon sig så illa vid.

De voro henne gramse för gods och gull
och för hennes unga kärleks skull.

De stucko en ögonsten med tagg,
de kastade smuts i en liljas dagg.

Så sjungen, sjungen sorgsång,
I sorgsna vågor små,
säv, säv, susa,
våg, våg, slå!

Låten introducerades som en hyllning till Fröding och Jussi Björling och framfördes med Jussis porträtt som fond. Helt taget ur sitt sammanhang, tyckte någon av recensenterna. Men för mig kan det inte bli mer logiskt. Genom att sjunga in Sibelius tonsättning har Borlängesonen Jussi Björling blivit en del av Frödings konstverk ”Säv, säv, susa”. Åtminstone för den som likt Mando Diao har sina rötter i Borlänge. Det är lika logiskt som att jag och många med mig aldrig helt kommer att kunna skilja ”Det var dans borti vägen” från Helfrid Lamberts melodi och åtminstone höra ett eko av Sven-Erik Magnussons röst när jag läser den.

[Klippet har tagits bort från YouTube]
Hör Jussi sjunga ”Säv, säv, susa” på YouTube!

Om inte Sibelius hade hunnit före och om inte Jussi Björling hade levererat sin odödliga inspelning, tror jag att den hade ingått på skivan ”Infruset” i tonsättning av Norén/Dixgård. Det hör till samma typ av Fröding-texter som man valde att tonsätta till albumet ”Infruset”. Men är man från Borlänge kan man inte runda Jussi Björling.

Tomas Sköld: Tolkningar av dikten Men

Men
Men att evigt krankt betrakta
sina sjuka drag och miner,
se, hur döden lömskt och sakta
härjar oss till grå ruiner,
det är pina utan ände,
spanska stövlar, hjul och stegel
– bäst att le åt sitt elände,
bäst att slå itu sin spegel
Bäst att taga bördan på sig,
le åt åldern, som förtorkar
män till gubbar, bäst att slå sig
fram, så länge hoppet orkar!
Håna livet, när det hånar
kallt och hatfullt: vrid dig, sväng dig
undan ödet, håret grånar,
du är utnött, gå och häng dig!

(Stänk och flikar)

Läs den här dikten, fundera. Vad säger den dig? Lyssna sedan på Mando Diaos tolkning med all sin svärta. Lyssna sedan på Torgny Björks tonsättning med sin galghumor. Visst är det en stor diktare med många dimensioner.

Tomas Sköld: Gustaf och tredjeklassare

För några veckor sedan var jag på Herrhagsskolan i Karlstad och träffade tre klasser med glada och duktiga tredjeklassare. De kunde sin Gustaf och hade många frågor. Min klädsel var tilltalande. Jag kom som jag brukar i Fra Diavolo-slängkappa och hatt. Den ville de veta mer om. Det var imponerande så mycken kunskap som fanns. Ett exempel: ”är det sant att hans syster dog i blodförgiftning?” Jo, det kunde jag bekräfta. Systern Anna dog redan 1869 i den sjukdomen. Efteråt frågade jag läraren Ann-Britt, hur de lärt sig så mycket. Dvd:en om Gustaf Fröding av Susanna Wolf- Söderström är populär och förstås hans dikter.

De fick förstås önska vad jag skulle läsa och då blev det de stora favoriterna Dumt fôlk, Tre kärnger i en backe och Ett gammalt bergtroll.

En timma gick väldigt fort.

Skolan är viktig för Gustafs framtid och man kan börja tidigt.