Tal vid överlämnandet av Gustaf Fröding-sällskapets hedersmedalj den 25 augusti 2007

Förra gången jag hade den stora glädjen att formulera en stipendiemotivering för Kjell Kvarnevik var 1995, då Du tilldelades Karlstads kommuns kulturstipendium till Gustaf Frödings minne. Då löd motiveringen så här:

Kjell Kvarnevik tilldelas stipendiet

  • för vitala och mångskiftande rollgestaltningar på framför allt visans och teaterns område i Karlstad
  • och som stöd och uppmuntran till fortsatt kulturell verksamhet

Fortsatt kulturell verksamhet har det verkligen blivit sedan 1995. Du har haft flera fina roller i Värmlandsteaterns uppsättningar och vi har kunnat se och höra Dig i Musikteaterns/ Värmlandsoperans uppsättningar.

Fröding har hela tiden varit ett stort intresse hos Dig och Du tillhörde den första kullen, som gick sällskapets veckokurs ”I Frödings fotspår” på Molkoms folkhögskola. Om jag inte minns fel, läste Du då någon text ur ”Sjung vackert om kärlek”.

Jag har ofta önskat att Gottfried Grafströms pjäs ”Sjung vackert om kärlek” skulle tas upp igen och spelas här i Karlstad. Jag har tagit för givet att Du, Kjell, skulle spela huvudrollen.

Men åren gick och lite hade jag börjat misströsta. Men så äntligen tog Värmlandsteatern beslutet att sätta upp pjäsen på Alster och med Dig i huvudrollen.

Det blev en verklig succé för hela ensemblen men jag hoppas ingen misstycker, om jag särskilt framhåller Din gestaltning, Kjell, av en mycket svår huvudroll, men som, om man lyckas, är en fantastisk roll att göra succé i. Det gällde Ulf Johansson och Erik Karlsson och jag menar att det också gäller Dig, Kjell. Du kommer att få svårt att överträffa det Du åstadkom i ”Sjung vackert om kärlek” – men osvuret är bäst.

Gustaf Fröding-sällskapet vill till Dig nu överlämna vår hedersmedalj och diplom med motiveringen:

För sitt mångåriga arbete som Frödingtolkare och för sin förnämliga tolkning av huvudrollen i årets uppsättning av Gottfried Grafströms pjäs ”Sjung vackert om kärlek” 

Kjell Fredriksson