Allt är inte inställt denna märkliga sommar. Gunnar Axelson Fisk har tagit med sin Frödingföreställning ”Titt ôpp ôt talltôppan” till Glava Glasbruk i Västvärmland och spelar den för en mycket begränsad publik. Frödingsällskapets Johan Andersson var där häromkvällen och kan berätta om en fin sommarkväll med Fröding.
Det är en sällsynt fin kväll denna kalla juli 2020. Glava Glasbruk hälsar oss med sitt allra somrigaste leende. Det är nästan så att vi inte vill lämna solen och gå in i glashuset – men bara nästan. För ikväll är det äntligen dags för att få vara publik på ett efterlängtat scenframträdande, för första gången hittills på hela det märkliga 2020.
Det är bygdens son, Gunnar Axelson Fisk, som tillsammans med Gustaf Fröding tar emot oss därinne. Axelson Fisk, främst känd från Viba Femba, kommer att ge oss sitt eget personliga musikaliska porträtt av poeten. Vi sitter smittsäkert utspridda vid matbord i den rymliga salen. De stora fönstren är täckta med mörka rullgardiner och scenen med en ensam stol lyses upp av en spotlight. Det är en kontrast mot sommarkvällen därute och en intim stämning.
Efter att vi serverats en italiensk charktallrik intar artisten scenen med en gitarr och inleder direkt med ’Dans bort i vägen’. Som Mangskogsbördig på Frödingprogram i Västvärmland kan man väl knappast önska sig en mer passande inledning. Därefter sätter Axelson Fisk tonen för kvällen genom att ta oss med till Frödings begravning i Stockholm, med sina 200.000 människor som kantade gatorna. Gåshuden kommer direkt när han påminner oss om det storslagna i hur en värmländsk poet får en statsbegravning.
Därefter varvas sånger och diktuppläsningar med berättelsen om Gustafs liv. Vi får hela ’Strövtåg i Hembygden’, med Mando Diaos tonsättning av första delen och sedan resten som uppläsning med musikaliska färgningar. Vi tas med via det värmländska anslaget i Frödings diktning, över det personliga sammanbrottet och det poetiska genombrottet i Görlitz till hans existentiella grubblerier och hans kosmiska och nyskapande dikter i ’Mattoidens sånger’.
Uppträdandet är tight och sammanhållet. Gunnar Axelson Fisk är en driven estradör och vi känner igen hans komiska talang från Viba Femba, så det blir aldrig tungt på fel sätt. Hans sång är också så behaglig att texterna ges sitt rätta utrymme. Han är förstås en skolad sångare och gestaltar även både dikter och Frödings liv bitvis teatraliskt, men han gör det inte på ett överdrivet sätt, utan texterna och Fröding får hela tiden vara i centrum.
Efter att ha gett oss kanske den mäktigaste uppläsning av ’Gråbergs sång’ jag någonsin sett rundar han av med att ge oss sin egen träffande förklaring till varför Fröding fortfarande är så älskad – trots sin ständiga kamp mot så mycket i livet fortsatte han alltid att drömma.
När Gunnar sen avslutar med Mando Diaos tonsättning av ’I Ungdomen’ – samtidigt som de mörka rullgardinerna rullas upp och hela Moder Naturen i form av vyn över en solglittrande Stora Gla möter oss igen genom de stora fönstren – då måste jag sitta kvar en stund och svälja och blinka innan jag kan gå upp och tacka för en fantastisk kväll!
Johan Andersson