Tomas Sköld: Rapport dag 1 och 2 på mässan

Vi är i gång. Redan på spårvagnen i går på väg till mässan kom första önskningen att levereras senare. På två dagar har vi (Barbro, Ulf, Staffan och jag läst) 194 dikter. Inkastaren Anders är högeffektiv. I topp ligger I ungdomen med 16 läsningar men Nypenrosa skuggar. Tre kärnger och Ett gammalt bergtroll är inte långt efter. I dag berättade berättade jag på DELSscenen om alla härliga möten under åren i montern. Jag nämnde bland andra Joel som besökte oss för flera år sedan för att höra just bergtrollet. Året därpå kom kompisar för att få höra samma dikt. I fjol kom flickvännen. Några timmar efter framträdandet i dag kom två kvinnor som sa att Joel hälsade. Han kunde inte komma själv men här var nu mor och syster! Dikten var självklar och spelades för säkerhets skull in. De fascinerades av bergtrollet som serie. Malin Billers härliga bok, vår årsbok, får mycket berättigad uppmärksamhet och mycket beröm.

Tomas Sköld: Nu laddar vi för bokmässan

I Karlstad packas det för fullt och på torsdag väntar fem glada montermänniskor på alla besök. Vi hoppas att du kommer. På de litterära sällskapens scen framträder vi också. Fredag 26 kl 1430 Den önskade Fröding med Tomas Sköld Lördag den 27 klockan 1400 I varje droppe är en ädelsten med Malin Biller Söndag kl 1130 Hur evig är Fröding med Björn Sandborgh och Fredrik Höglund. Men det finns också möjlighet att följa Gustaf Fröding sällskapet på denna bloggplats. Jag hoppas kunna skriva något varje dag.

Tomas Sköld: Kort slutrapport

Under dagarna läste vi otroliga 473 önskade dikter/paschaser och det var 99 olika stycken. Av dessa var 8 aldrig lästa förut.
Det innebär 3226 lästa dikter/paschaser totalt. Vi har läst 196 olika genom åren. Varje år åker jag till mässan i tron att nu kan vi väl inte få någon önskan som vi aldrig har läst. Jag har fel varje gång. Intresset för Gustaf är både djupt och brett.

Delad etta i år med 33 läsningar var blev Strövtåg och I Ungdomen. Totalt toppar dock fortfarande Ett Gammalt Bergtroll.

Kolla under fliken Bokmässa senare i veckan Då kommer jag att ha lagt den samlade statistiken samt lite gobitar från olika möten.
Och bara så ni vet: Vi har bokat montern för nästa år.

Tomas Sköld: Över 100 dikter i dag också

I dag är vi för tredje gången i historien över 100 dikter närmare bestämt 104 stycken. Sedan starten i torsdags är vi nu uppe i 396 st! Ulf Tiborn och sällskapets ordförande Björn Sandborgh var flitiga läsare för första gången. Imponerande insats av båda. Björn som åkte från Karlstad på morgonen och dessutom hade program i Värmlandsmontern. Di gamle, Barbro, Maj Lis och jag bidrog också förstås. Barbro hann dessutom med att ha sitt program om årsboken Gustaf Fröding den tidlöse på de litterära sällskapens scen. Alla sittplatser var upptagna. I toppstriden har I Ungdomen och Strövtåg ryckt ifrån men det är som det ska vara, en stor spridning på önskningarna. Vi har på tre dagar läst 82 olika stycken.
Härliga möten med unga, med lärare som vill ha tips hur väcka intresset och många gamla bekanta som kommer år efter år. Sten, 80, är en av dem, som vi mött nästan varje år vi hållit på. Årsboken väcker stort intresse och vi kan ju göra reklam för nästa års. Då kommer Malin Billers seriealbum med 80 av Gustafs dikter som seriestrippar. Det finns ett försmak i årets bok, men Malin har vid sina besök i montern visat exempel från den kommande boken. Jag säger bara: Den som väntar på något gott…
I morgon bör det bli lugnare. Det brukar söndagarna vara och dessutom är vi inte lika många som läser. Men vi får se.

Tomas Sköld: 3000:e dikten läst!

I dag blev det nytt dagsrekord igen. Vi läste 156 stycken. Den 3000:e nåddes med råge. Det blev Vargsång önskad av den unge värmlänningen Christian Umeland. Samma gäng som i går nu förstärkt med Maj Lis Falck. Allan och Kjell K spurtade inför hemresan, Allan så till den grad att han läste tre dikter under lunchen på begäran. Det är samma dikter i toppen men Dumt folk har sällats sig till toppen. Vi läste hela fyra aldrig tidigare lästa. Studentkårens dotter, som märkligt nog aldrig lästs förut, Farväl (efter Byron), Sigurd Jorsalafar och Förola till Räggler å Paschaser Boka numra 1. Nu har Kjell och Allan åkt hem. Tack för en sagolik insats. Vi hade många härliga möten med unga och äldre. Flera gånger ledde dikten till tårar hos åhöraren. Minnen väcks och många fina samtal blir det.
I dag hade vi också vårt första scenprogram på sällskapens scen. Barbro och jag gav en kortversion av vårt program Orienten i Frödings diktning. I morgon kommer Björn o Anna Sandborgh.

Tomas Sköld: Rapport första dagen på mässan

Vilken dag! Vi läste 135 dikter ett ofattbart rekord. Vi, det var Allan Salmi, Kjell Kvarnevik, Barbro Järliden och jag. Barbro hann också presentera årsboken Gustaf Fröding den tidlöse i Värmlandsmontern. Anders Hjertén var hypereffektiv inkastare. Ibland lästes 4 dikter samtidigt. I toppen är det hårt mellan Bergtrollet (9 läsningar ) I Ungdomen Nypenrosa och Strövtåg alla med 8. Även Lelle Karl Johan, En ghasel, Tre kärnger ligger högt. Men jag fick också läsa en dikt för första gången Apelles i Abdera. Så nu har vi läst 189 olika 2888 gånger. Redan i morgon kan vi uppnå 3000 och senast på lördag. Vi säljer för fullt av Gustafs lyrik, av Infruset och vår egen CD. Många medlemmar hämtar årsboken och några nya har vi också fått. Och i morgon är det en ny dag.

Tomas Sköld: Nu börjar bokmässan!

I kväll den 25 tjuvstartar vi bokmässan på Tuve bibliotek. Frödingkvartetten med Björn de Verdier visar att Gustaf och jazz hör i hop . Lena Molander och Ingela Jendman Haedde ger axplock ur programmet Tre kärnger i en backe. Själv ska jag berätta om vilka dikter jag inte läste för kungaparet och varför. Samtidigt som detta sker bygger de flitiga Barbro, Anders, Birgitta och Anders vår monter. I morgon startar vi Önskedikten direkt klockan 0900. Inte bara Barbro Järliden och jag kommer att läsa. Kjell Kvarnevik och Allan Salmi förstärker och till helgen kommer Björn Sandborgh. Den stora frågan är kommer vi att läsa den 3000:e dikten? Det är inte troligt. Vi har ju läst 2753 hittills och har något år läst nästan 250, men det brukar vara 200. En annan stor fråga: vilken tidigare icke läst dikt kommer att höras för första gången? Även om vi läst 188 olika finns det mer än hälften kvar. Jag hoppas kunna återkomma i detta forum under mässan.

Fredrik Höglund: Herr T och hans efterföljare

Den gångna veckan ramlade jag över två klipp på YouTube som påminde mig om Torgny Björks storhet som Frödingtolkare. Det första är Cajsa-Stina Åkerström filmad av Per-Olof Eriksson under ett framträdande på Kärnåsens hembygdsgård sommaren 2012. Cajsa-Stina sjunger Torgny Björks tonsättning av Frödings ”En uppsalaflicka”. Vackert. Och ganska logiskt, eftersom hon verkar i samma vistradition som både Björk och pappa Fred, vars arv hon förvaltar.

[Klippet har tagits bort från YouTube]

Det andra klippet var desto mer oväntat. Det är många som har efterlyst en engelskspråkig version av Mando Diaos skiva ”Infruset”, och jag vet att de har lekt med tanken. Textade versioner av ”Strövtåg i hembygden” dök upp tidigt på YouTube, men här var det en version med engelsk sång. Mando Diaos musik och Mike McArthurs översättning ”Roving in My Home District”.

[Klippet har tagits bort från YouTube]

Men vem sjöng? Jag kollade klippet en gång till och insåg att det faktiskt var själve Herr T som sjöng. Björk, som bland annat genom fyra skivor på 70- och 80-talet levererade Fröding till en generation, tolkar Gustaf Norén och Björn Dixgård, som gav Fröding till deras barn.

Nu frågade jag mig bara vilken relation tonsättarduon Norén-Dixgård har till Torgny Björk. Svaret kom från ett ganska oväntat håll! När ”Roving in My Home District” hamnade på Frödings Facebook-sida hörde mamma Kerstin Bengtsson-Norén av sig med svaret, utan att jag behövde ställa frågan: ”Det var Torgny Björks Frödingtolkningar jag sjöng för Gustaf varje kväll”. Tack Kerstin! Cirkeln är sluten.

Eva Jonsson: Perspektiv på Mando Diaos ändringar i Frödings texter

När bandet Mando Diao släppte sitt album med Frödinglåtar var det många som upprördes av att de på ett flertal ställen hade ändrat lite i texten. Det tycker jag är intressant – och det av flera skäl.

Dels väcker det en nyfikenhet hos mig. Varför ändrade bandet i texterna? Vilka var anledningarna? (för det fanns helt säkert flera) Dels är själva upprördheten i sig lite fascinerande. Tänk att så många faktiskt vet hur det ”egentligen” ska vara! Jag ser här två olika typer av människor framför mig: de som reagerar för att de kan sin Fröding utantill och de som hittar olikheterna genom att hämta Frödings Samlade skrifter ur bokhyllan och med ett ”jaha ja, nu ska vi se” läser med i texten samtidigt som låtarna spelas i bakgrunden.

Tro nu inte att jag är ute efter att förlöjliga den senare sorten – jag är själv en av dem. Delar av mitt avhandlingsprojekt gick ju just ut på att hitta (och rätta) avvikelser från originalmanuskripten. Att rätta Mando Diao har jag dock ingen som helst lust att göra. Och just det är också intressant. Varför upprörs inte jag, som menar att en tryckt text endast duger om den baseras på originalhandskrifter eller den sista av författaren genomsedda versionen?

Mando Diao hade säkert (åtminstone i de allra flesta fall) goda skäl att göra dessa ändringar för att kunna föra fram sina tolkningar till en nutida publik. Vilka anledningarna var och hur resonemangen gick kan bara de själva svara på. Vi andra kan endast spekulera om det och det avstår jag från att göra här.

Istället vill jag försöka att ge lite perspektiv på saken genom att sätta det i relation till hur Frödings texter har behandlats tidigare i historien, men då håller jag mig till bokutgivningen. Hur tidigare tonsättare förhållit sig till texterna låter jag någon annan ta hand om.

Gustaf Fröding själv var en engagerad och observant korrekturläsare – ibland ned till minsta kommatecken. Efter hans död har texterna bearbetats av andra. När dikterna från hospitaltiden skulle ges ut första gången (postumt), gjorde hans systrar Cecilia och Hedda vad de kallade ”en del rättelser”. Det handlade till exempel om att de strök eller bytte plats på rader/ord, lade till strukna ord eller rader, slog samman strofer eller delade upp dem, ändrade påståenden till frågor, eller tvärtom, samt läste eller skrev av fel (det är viss skillnad på ”andar” och ”andra”).

När Ruben G:son Berg senare gav ut samma dikter i Samlade skrifter VII (1921) hade han vissa textkritiska ambitioner. Han kommenterade de handskrivna manuskripten och menade att han, till skillnad mot systrarna, ofta tryckte efter de handskrivna manuskripten trots att det är uppenbart att det i de flesta fallen var systrarnas version som legat till grund för dikterna i utgåvan. Berg korrigerade visserligen några av systrarnas felläsningar, men bidrog även med en hel del egna. Som Germund Michanek uttrycker det i sitt förord till Återkomsten (1964): ”att Berg var en olycklig avskrivare är ju välbekant”. Jag är benägen att hålla med honom.

En utgåva med namnet Samlade skrifter har vanligtvis en viss auktoritet, vilket har fått till följd att senare utgivare har förlitat sig på Bergs utgåva och ofta låtit den ligga till grund för senare utgåvor, varpå samma felaktigheter tryckts om allt sedan tjugotalet.

Ingen utgivare är felfri. Alla bidrar med sina egna felaktigheter trots såväl goda intentioner som stor noggrannhet. Genren spelar förstås stor roll för hur toleranta vi är när det gäller avvikelser. Det är en viss skillnad på vilka anspråk man gör med en utgåva som säger sig utgå från originalmanuskripten jämfört med en moderniserad och mer ”läsarvänlig” utgåva. Situationen spelar också roll, eftersom upplevelsen kan bli olika beroende på om vi läser texten i en bok, eller lyssnar till en tonsättning.

Som jag nyss antytt går det inte att förlita sig på att texterna i Samlade skrifter helt och hållet är av endast Gustaf Frödings hand. Där finns ju inslag som härrör från såväl utgivaren Berg som skaldens systrar. Vems text är det egentligen vi har som utgångspunkt när vi jämför med Mando Diaos tolkningar? När sedan ytterligare en dimension läggs till texten – musiken – får vi kanske helt enkelt tåla att tonsättare och sångare kan behöva ta sig vissa konstnärliga friheter för att nå ut till en publik med sina tolkningar av Gustaf Frödings verk?